Krönikor
Elisabeth Sandlund: Tur att Gud har humor!
Det handlar också om vem som är avsändare.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
När Dagens ledarredaktion i Luthers anda presenterade våra teser förra veckan valde vi att formulera tes 9,5 "Kyrkan och Kyrkans folk ska aldrig glömma att Gud har humor". Föga anade vi att den omedelbart skulle utsättas för ett hårdhänt test när Svenska kyrkan på sitt officiella twitterkonto påstod atten kitschig Jesus jublar över att det är "taco-fredag". Om vi är övertygade om att Gud har humor så ska väl vi som hans barn också kunna dra på munnen i stället för att ta till storsläggan när vi tar del av ett skämt - även om det handlar om kristen tro?
Läs också: Svenska kyrkans "taco-fredag" rör upp känslor
Att hellre fria än fälla är en god regel i de flesta sammanhang, också när det gäller humor. Det skämt som jag skrattar åt så att tårarna rinner går fullständigt spårlöst förbi min medmänniska som inte förstår vad det är som är så hejdlöst roligt. Dessutom finns det inget slut på företeelser i vår samtid som det finns goda skäl att gripas av helig vrede inför: terrordåd, sexuella övergrepp, konvertiter som inte blir trodda utan ivägskickade, och så vidare i all oändlighet.
Ett försök av entusiastiska sociala-medier-människor på kyrkokansliet att skoja till det hör knappast hemma i den kategori som förtjänar de allra hårdaste orden, till och med sådana som gränsar till regelrätt näthat, och de allra mest drastiska handlingarna, som att lämna Svenska kyrkan i protest.
Med det sagt blir ändå svaret på frågan om tweeten var en lyckad insats från Svenska kyrkan: Nej, det var den inte. Den var inte särskilt rolig (tycker jag). Och den riskerar dels att såra alla de kristna, vare sig de är medlemmar i Svenska kyrkan eller inte, som kopplar fredagar till Jesu lidande och inte till mysigt tacoätande, dels att dra löje över Svenska kyrkan som sådan.
Det handlar inte bara om vad mottagaren uppfattar utan också om vem som är avsändare. Hade tweeten kommit från en ungdomsledare i församlingen i Knäckebrohult som ville testa en ny funktion på den smarta telefonen hade den knappast varit värd att öda en enda spaltcentimeter på. Nu är tweeten ett led i Svenska kyrkans officiella kommunikation med sina medlemmar och med omvärlden. Då måste kraven på kvalitet och eftertanke ställas mycket högre.
När kommersiella aktörer i sin reklam försökt skoja till det genom att driva med nattvarden brukar kristna med all rätt reagera kraftfullt med utgångspunkten att det heliga inte får profaneras. Rimligen måste samma regel gälla även inom kristenheten.
Läs också: Kristna rasade mot Icas nattvards-reklam (2014)
Därmed måste frågan ställas: Går detta som vi tänker sprida över gränsen, inte för alla men för tillräckligt många för att vi ska avstå? Det är ett minimikrav på dem som anförtrotts att sköta Svenska kyrkans kommunikation.
Gud har humor. Jag tänker att han inte så sällan ser på sina älskade barn med ett överseende småleende: ”Ja, ja. De gör så gott de kan och ibland hamnar de snett.” Värre än så är det faktiskt inte.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
