Krönikor
En dissonans att tacka för
Denna mångfald ger mer trovärdighet.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Om några dagar går vi som bekant in i påskveckan, och därefter följer Uppståndelsens myller av kaotiska, förfärliga och underbara händelser.
Det passar mig utmärkt för just dessa veckor avslutar jag manus till nästa bok, och detta sista kapitel handlar just om Uppståndelsen.
Jag kan med andra ord grotta ner mig totalt i böcker som handlar just om dessa dagar. Jag behöver inte äta, inte hämta posten, inte vara det minsta social, det enda som är viktigt är att läsa och skriva, läsa och skriva.
Men i början gick det trögt. Jag kunde inte få evangelierna att gå ihop om uppståndelsen. Jag trodde naturligtvis det var mitt ”fel”.
Det här är ju en tid då fler än vanligt läser Bibeln, och det är ju möjligt att någon känner precis som jag gjorde: det här går ju inte ihop!
I så fall: var lugn. Det är inte fel på dig. Inte heller är det fel på Bibeln och evangelierna. Men på just denna punkt är det mer eller mindre kaos. Och vi ska nog tacka för det.
På teologiskt språk talar man om att ”harmonisera” texter i Bibeln. Man kan medge att texterna spretar åt olika håll, att det råder ”disharmoni” mellan olika delar – men man har som mål att skapa mer ”harmoni”. När det gäller berättelserna om uppståndelsen verkar det som att man givet upp. Detta går inte att ”harmonisera”.
Svårigheterna kan kännas oöverstigliga. Evangelierna klingar olika, börjar och slutar olika, ett visst tema kan vara ledande hos den ene evangelisten men helt frånvarande hos den andre, eller tvärtom. Allt verkar vara dissonans, kaos.
Men jag fick tröst, och jag vill förmedla denna tröst redan nu, vid inledningen till påsken och uppståndelsen. De teologer jag själv gärna läser är alla mer eller mindre överens: Nya Testamentets berättelser om Jesu uppståndelse är mycket svåra – för att inte säga omöjliga – att ”harmonisera”. Men det kan kanske vara så att kyrkfäderna medvetet avstod från att försöka. Självklart ställde jag mig genast den journalistiskt naturliga följdfrågan: Ökar eller minskar detta Nya testamentets trovärdighet på denna punkt, Jesu uppståndelse? Vad tror ni?
Jag frågade mina teologiska vägvisare i böckernas värld och i levande livet, och generellt verkar de vara i stort sett av samma uppfattning: Dessa många skillnader och olikheter, denna mångfald, minskat inte trovärdigheten i vittnesbörden om Jesu uppståndelse. Tvärtom ger de "mer trovärdighet."
Anders Sjöberg, tidigare missionsföreståndare i EFS, skriver så här:
”Skulle Jesu uppståndelse vara ett påhittat faktum av Jesu lärjungar så hade vi förmodligen haft berättelser som mycket mer liknade varandra. Mängden av infallsvinklar och de ibland rätt stora spänningarna mellan texterna i evangelierna vittnar mycket påtagligt om att denna händelse – Jesu uppståndelse - är en faktisk historisk händelse. Den har hänt oavsett om vi tror på det eller inte.”
Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.
