En predikan ska dofta som ett nyöppnat paket kaffe

De senaste två åren har jag haft lyxen att vara pastor på deltid. Något av det allra härligaste med det är att få predika. Min församling följer kyrkoåret så jag behöver inte uppfinna varken rubriken eller bibelorden själv. Men det är alltid spännande att sätta tänderna i en ny söndag.

Att läsa texterna fram och tillbaka, och se vad de gör med en. Att be och grubbla, och läsa igen. Bolla med andra och så till slut formulera något som känns angeläget i dag. Nu fick jag det att låta som om det är enkelt. Det är det inte. Inte för mig.

Säkert går det lättare för andra som predikar. Swish, swosh, säger det nog, sedan vet de vad Herren vill säga på söndag. Tyvärr spelar jag inte i deras liga. Jag måste hålla på ett tag för att orden ska landa. Det behöver inte vara fel, tror jag.

Man ska ha respekt för människors tid, och om de lånar den åt min predikan vill jag göra vad jag kan. En av mina teologilärare brukade säga att en bra predikan ska kännas som när man öppnar ett nytt kaffepaket. Den ska ge folk chansen att upptäcka något nytt i bibelordet. Kicken av nyöppnad Gevalia. Doften som överraskar. Det är en underbar ambition, tycker jag.

Men ibland, ibland är det som om ambitionen går överstyr. Jag fastnar i vinkelvolten och får för mig att vartenda ord i predikan måste vara perfekt. Dessutom glömmer jag att en gudstjänst består av annat också. Det kan faktiskt vara en sång som folk kommer ihåg från just den här söndagen.

Det kan också vara ett ord ur gudstjänstens informationsdel. Det fick jag lära mig en söndag i höstas. Jag hade förberett predikan och vägt orden noggrant. De tre viktigaste orden hade jag satt upp som punkter på färgade papper. En färg för varje punkt.

Efter predikan var det kollekt och lovsång och allra sist gick jag upp igen för att informera om vad som skulle hända framöver. Jag berättade om en föreläsning vi skulle ha. En föreläsning för tonårsföräldrar. Temat var känsligt men viktigt. Det skulle handla om porr och om hur ungdomar påverkas av det. Notera att detta låg utanför min predikan. Det var bara information.

När gudstjänsten var slut stannade jag kvar och pratade lite med folk. “Tack för predikan” sa en glad man jag verkligen gillar. “Vilka viktiga punkter”, lade han till. “Särskilt det här med porr”. Han var så engagerad och varm att jag inte hade hjärta att protestera.

Min predikan var bra. Punkterna var viktiga, och porr var absolut inte en av dem. Men jag sa inget mera. Jag hade sagt tillräckligt den dagen.

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"