Krönikor
En tro bortom schablonerna
Mitt emellan ytterligheterna finns en tredje väg.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Käre Kalle Lind, jag skriver till dig utifrån din krönika i Sydsvenskan häromdagen (30 augusti), den där du uttryckte din avundsjuka gentemot de religiösa. En djupare mening med livet skulle du gärna vilja finna, likaså en god tillvaro bortom detsamma. Tänk om det fanns "en gudomlig rättvisa", drömmer du, "som en dag straffar krigshetsare och barnarövare".
Men du står kvar i din ateism, trots att du i svåra stunder ”har blundat och spänt alla muskler och verkligen ansträngt” dig för att ”se bortom allt bevisbart”.
Jag skriver till dig nu, men inte enbart. I så fall hade jag skickat ett mail. Jag skriver till dig och alla andra som befinner sig på ganska exakt samma ställe som du. Ni är många och jag skulle vilja säga något till er, men jag tvekar. Vet inte riktigt hur.
Skulle önska kunna dra fram bevis, övertyga. Det är klart att det går att argumentera för Guds existens, men det är redan känt, eller hur? Ni är kloka nog för att redan ha hört och funderat kring allt sånt, ni Kalle Lind-personligheter som klurat massvis kring världen och dess eventuella skapare.
Men kanske finns det något annat jag kan skicka med, en beskrivning av att vi är mer lika än du/ni kanske tänker.
De religiösa som du kontrasterar dig emot i din krönika är de som "verkar så tillfreds" och du målar upp en bild av dem som avslappnade barn som finner tröst och riktning i sin pappas famn. Och de finns, de som det verkligen stämmer in på och fler därtill skulle beskriva det där som en del, en god sådan, av verkligheten. Tron som en slags botten i livet, som något att stå och bygga på, falla tillbaka på. Absolut.
Men det där om att vara så komplett tillfreds, så oerhört avslappnad och viss om livets riktning... Nej, jag kan inte heller identifiera mig med det, inte hela vägen och knappt ens en god bit därpå. Jag är en rastlös grubblare som sällan är nöjd, som enkelt förstår – och ibland även delar – människors invändningar mot den kristna tro jag med stolthet bär.
Jag känner helt enkelt inte igen mig i den där prototypen som du, Kalle Lind, målar upp och tar spjärn emot, den jämförelse som medför att du och andra trots er längtan och vilja att tro diskvalificerar er själva.
För mig har det hjälpt att inte för mycket titta på dessa till synes allt igenom perfekta och lyckliga runtomkring utan bläddra i de fyra evangelierna och hitta de människor som först följde Jesus. De misslyckades ärligt talat med det mesta: Allt som oftast förstod de inte vad Jesus sa och när de väl fattade så klarade de väldigt sällan av att omsätta det.
Men de hoppades, längtade, trodde, ville. Och det var faktiskt dem som Jesus bekräftade och valde.
I den traditionen är vi många som fortsätta att ställa oss, trots att vi inte alltid känner oss så tillfreds och lyckade. Mitt emellan ytterligheterna finns en tredje väg.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
