Krönikor
En ypperlig talkshow av Skavlan
Just så här önskar man ju faktiskt att alla bjudningar skulle vara.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Säsongsavslutningen av Skavlan (SVT) i fredags blev en alltigenom lyckad historia. Just så här ska en bra talkshow vara: en dos skämt och glam, en dos allvar, en stor dos gemyt och hemtrevlighet men aldrig kladdig närgångenhet.
Många är de programledare som försöker hitta nyckeln till en bra talkshow, men få lyckas få till det på samma sätt som Fredrik Skavlan när han är som bäst, och det var han i fredags. Men han hade också god draghjälp av den förnämliga skara av gäster som fanns på plats: John Cleese, Stefan Löfven, Aksel Lund Svindal, Setsuko Thurlow, Edvard och May-Britt Moser, Helen Sjöholm och Weeping Willows.
Att få till receptet på en lyckad pratshow handlar inte bara om att få ihop en bra blandning av folk som har något att säga. Det handlar till lika stor del om upplägg av programmet, dramaturgin, samt om den där fingertoppskänslan för när man skall ställa en följdfråga, när det är dags att byta ämne, när det är okej att vara lite mer uppsluppen och när man måste vara mera formell. Det handlar också om att vara påläst, att kunna tillräckligt mycket om de ämnen som ska avhandlas under kvällen. Och här hade Skavlan sannerligen att göra: programmet rörde sig från svensk inrikespolitik över till sport, därefter till satir, komik och teater, sedan till forskning, och till sist till fredsarbete och internationell politik. Snyggt jobbat av både redaktionen och Fredrik att lyckas göra alla dessa ämnen angelägna och aktuella.
Det fanns ett moment i programmet när det hela hade kunnat gå snett, men där hela situationen i stället blev än mer charmig och ett bevis på Skavlans proffsighet. John Cleese ville inte riktigt släppa taget om skojet och flamset utan lockade Skavlan att börja skratta när han skulle påannonsera nobelpristagarna Edvard och May-Britt Moser. Vem som helst hade haft svårt att strama upp anletsdragen i det läget, men Fredrik klarade det hela galant.
I slutet av programmet fick vi en stunds riktigt stort och nödvändigt allvar, när Setsuko Thurlow berättade om bomben i Hiroshima, som hon upplevde och mirakulöst överlevde. Hennes berättelse blev till en flammande appell i att fortsätta kampen mot atomvapen och kampen för en fredlig värld.
Efter programmet tänker jag, att det kändes som att ha varit gäst på en ovanligt engagerande och inspirerande middagsbjudning. Just så här önskar man ju faktiskt att alla bjudningar skulle vara – att de skulle erbjuda en samtalsmiljö där det finns respekt för och intresse av vad varje deltagare har att berätta. Där ingen har behov av att skryta eller av att skapa onödiga konflikter. Utan där fokus ligger på att lyssna på varandra och lära av varandra. Sådana middagar och bjudningar önskar jag oss alla under de helger som kommer.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
