Ett brev till min dotter

För nio år sen stod jag och väntade på att du skulle­ kliva in i mitt liv. Ett nytt liv. Jag var lycklig, pirrig,­ förväntansfull, rörd och redo för en resa tillsammans med dig. Jag ville lära dig så mycket. Jag ville lära dig om ovillkorlig kärlek. Den ovillkorliga kärleken som kommer från Gud och som finns inom oss. Jag ville lära dig att följa dina drömmar, njuta av livet, läsa, skriva, dansa, spela fotboll, åka skateboard, måla och till och med hur man rappar.

Allt stod färdigt hemma, allt var redo för att just du skulle komma. Sist men inte minst hade jag valt ut det vackraste namnet på jorden till dig; Belén, som betyder Betlehem på spanska.

Mot slutet av sommaren när värmen var som starkast var det dags för dig att äntligen komma in i vår lilla familj. Men samma dag som du skulle födas förlorade jag dig. Du tog ett andetag och sen vandrade du tillbaka till Guds rike. Just då, i den stunden visste­ jag inte hur jag skulle hantera det. Jag grät och jag skrek. Sedan gick jag in i ett vakuum. Jag blev ovän med Gud och bestämde mig för att stänga ner alla känslor. Men ganska snabbt, faktiskt redan vid din begravning när du låg så stillsamt i din vita kista, insåg jag att livet och döden inte är varandras motsatser.

Trots att jag hade bestämt mig för att vara apatiskt inför din död och inte känna någonting, så väckte du tusentals känslor i mitt hjärta. Jag fylldes av kärlek till dig när du låg i din kista. Du var den vackraste ängeln denna jord någonsin skådat. Jag såg Gud i dig.

Varje sommar, lagom till din födelsedag den fjärde augusti, besöker jag din grav. Varje år blir jag lika ödmjuk inför din grav. Jag hade tänkt mig att jag skulle­ lära dig så mycket, men i stället är det du som lärt mig en massa. Du som endast tog ett andetag här på jorden har lärt mig mer än alla människor tillsammans som funnits i mitt liv.

Du lärde mig att även de döda kan ha ett slags närvaro, så stark att den nästan går att ta på. Du fick mig att öppna upp ögonen för att uppdraget som förälder sträcker sig bortom denna dimension då du är och alltid kommer att vara min dotter. Du lärde mig att döden berör och rör om och att ingen kan stå apatiskt inför den. Din död fick mig att vilja hedra dig genom att leva livet fullt ut. Den kärlek som jag tänkt dela med dig, min ängel, har jag valt att ge till andra fina människor i mitt liv. Och eftersom jag känner oändlig kärlek för dig så räcker den kärleken till en hel mänsklighet.

Älskar dig min vackra­ ängel. Tack för alla lärdomar.