Ett luddigt men viktigt mervärde

Dilsa Demirbag-Sten är vänsterliberal och behandlar mig som vän. Ta henne på allvar när hon diskuterar samvetsfrihet i Dagens Nyheter. Hon är ingen personangreppsperson. Hon vill reda ut saker. (Men varför illustrera barnmorskor med nazister? Hon 'jämställer' inte barnmorskor mot aborter med nazister, men det hade tagit en sekund att hitta en smakligare liknelse.)

Hon utgår från att den som inte vill utföra vissa arbetsuppgifter som godtyckligt placerats inom ett yrke måste sluta, frivilligt eller genom tvång. Jag tycker att det är fel ordning. Hon maskerar sin slutsats som utgångspunkt. För övrigt har jag några ytterligare invändningar.

För det första, en smula är det väl så att vi inte väljer yrken? Ibland känns det som en del av oss att vara barnmorska, politiker, polis, författare eller präst. Något ligger det väl i den observationen? Att somliga är sitt yrke? Somliga författare känner sig tvingade att skriva; de väljer inte mellan det och börsmäklare som mellan herrgårdsost och gouda.

För det andra, yrken har kärnuppgifter. Brandmän släcker eldar. Kockar lagar mat. Barnmorskan leder en kvinna genom förlossningen. Att vägra sådant är att vägra yrket, men att abortproceduren skulle vara en kärnuppgift för barnmorskor - att jämställa den med att förlösa ett barn - är medvetet snurrigt, som om det vore en kärnuppgift för kocken att tillaga biffstekar från steroidboskap.

För det tredje, att härleda slutsatser ur väldefinierade axiom enligt logiska principer är erfarenhetsmässigt inte möjligt när det gäller människors luddiga verklighet. Ofta blir man sittande med oförenliga axiom (exempelvis rättigheter som krockar), vilket är omöjligt inom logiken. Att diskutera människor är en väldigt speciell sak. Det är nog skälet till konst.

Därför, och för det fjärde, bör vi vara praktiska och generösa när vi pratar om människor, inte logiska och obönhörliga.

Var hamnar vi då i samvetsfrågan för barnmorskor? Kanske kan vi acceptera att en barnmorska slipper aborter om det fungerar på hennes avdelning. Här kan till och med finnas ett luddigt mervärde. Känslor för barn förstärks helt irrationellt och starkt emotionellt och generellt när man är gravid eller nybliven förälder - tänk på nyblivna föräldrar som ser barnmisshandel i en banal actionfilm. Att ge abortmotståndare en barnmorska som delar deras övertygelse just i detta extremt kritiska skede betyder att systemet anpassas efter människor. Jämför med en polis som kom till Sverige som flyktingbarn och inte vill tvångsutvisa flyktingbarn. Kan inte hon vara polis? Kan sådana poliser till och med ge ett luddigt mervärde? Om det går att lösa praktiskt?

Dilsa Demirbag-Sten, som jag förstår det, har ett mycket angeläget skäl att förbjuda sådana barnmorskor och poliser och kockar. Hon sätter ideologin och systemet före individen. Det är inte liberalt.