Ett mod som förundrar

En del av oss inom svensk kristenhet bär fortfarande på ett dåligt självförtroende. Årtionden av s­ekularisering har gjort oss räddhågsna. Tron är en privatsak, har vi fått lära, en tillflykt för den svage i individualismens tidevarv. Att hänvisa till en personlig Gud har ansetts korkat. Än värre bedöms den som talar om daglig bön, ett Jesuslikt liv, eller helig Andes kraft.

Därför är det så befriande med människor som Denis Mukwege, den omtalade läkaren i Kongo. Vi möttes i helgen, i Bukavu, då han välkomnades hem efter en resa i Europa, bland annat hos Skavlan och för att ta emot Sacharovpriset för tankefrihet.

Denis Mukwege är pastorssonen som utbildats inom svensk pingstmission i Kongo. I dag är han chef för Panzisjuk­huset, med flera regionsjukhus, och ett par hundra lokala sjukmottagningar. Det som gjort honom ryktbar är hans mod att utmana Kongos mörkaste krafter, och deras vidrigaste konsekvenser. Framför allt när det gäller systematiska våldtäkter av kvinnor.

Under helgens festligheter hyllades han med specialtryckta t-shirtar och en förgylld byst. Hundra­tals av de kvinnor han hjälpt visade tacksamhet och kärlek. En mängd tal beskrev hans b­edrifter. Och när han till slut fick tala själv, valde han att utmana allt och alla: Politiker, kristna, muslimer, internationella samfundet, ungdomar och män, bovar och banditer.

I ett land som Kongo är det direkt farligt att utmana den politiska makten. Långt värre är det att utmana de ökända mördarligorna. Mukwege gör både och. Guld, ädelstenar och mineraler gör landet till ett av de rikaste i världen. Roten till det onda. L­igor drar omkring i skogarna, plundrar och sprider skräck för att komma åt naturens resurser. Män d­ödas, kvinnor våldtas.

Mukweges djärvhet drar till sig uppmärksamhet som varken banditer eller korrupta myndigheter vill ha. För ett par år sedan var han nära att stryka med i en attack, då en av hans medarbetare dödades. Nu eskorteras han av tungt beväpnade FN-soldater.

Modet förundrar en hel värld. Får han åldras i fred blir han med största sannolikhet nobelpristagare. Även om han inte får det, hamnar han i alla fall i samma himmelska högsäte som Nelson Mandela, Martin Luther King och Moder Teresa. O­avsett livets kvantiteter, har dess kvalitet gjort honom större än de flesta.

Mukweges liv och vittnesbörd visar på en Jesustillhörighet och en moralisk resning som kan göra alla räddhågsna lite mer modiga. Hans frimodighet sporrar oss till glädje, och stolthet över den globala kristna gemenskapen. Det är tron som format Mukweges livskallelse, hans civilkurage och beslutsamhet. Samma tro har vi alla tillgång till, och förebilder som Mukwege kallar oss till tjänst för Gud. Kan han så kan vi, utifrån våra förutsättningar, göra vår del av världen lite bättre.