Felicia Ferreira: Familjeförakt segrade i valet

När jag själv blev mamma, bara för ett drygt år sedan, vändes “hela världen” upp och ned. Livet mötte mig från en helt annan sida. Plötsligt blev så mycket så oviktigt. Det enda som nu riktigt betyder något för mig är att mitt lilla hjärta, mitt barn, mår så bra som möjligt. Kalla det lycka eller moderglädje eller föräldrakärlek. Ja, jag vet att det låter lite romantiskt. Inte minst när orden kommer från en hårt yrkesarbetande kvinna med en fullbokad kalender.

I oändlighet har vi därhemma pratat om omsorg för vårt barn. Vägt fram och tillbaka och landat i en fördelning och en lösning som vi känner att samvetet säger ja till, men som vi också litar på är bäst för barnet.

Med de känslorna blir den just avslutade EU-valrörelsen skrämmande, inte bara för de bruna vindarnas framgång.

I förra veckan publicerade Mittmedias Hälsinge­tidningar en ledare av Lisa Magnusson som går till hårt angrepp mot Kristdemokraterna. Under rubriken "Kyligt förakt kan få förödande konsekvenser" konstaterar hon att KD arbetar för kärnfamiljen, som hon kallar en historisk parentes, och att partiets hållning kring familjepolitik i stort är alldeles för moralistisk och tenderar att vara kvinno- och homofientlighet. Jag tror säkert att KD skulle ha en hel del att säga om detta, men så långt får vi inse att vi alla tycker olika.

Men Lisa Magnusson menar också att KD:s benhårda inställning till utökad föräldraledighet för pappor är horribel. Mig veterligen lägger KD inte sig i hur pappor tar ut sin ledighet, där­emot tycker man inte att ledigheten ska bestämmas av staten utan att varje familj måste få besluta efter egna förutsättningar. Jag misstänker att Lisa Magnusson själv tycker att föräldraledigheten bör kvoteras ytterligare och det är hon inte ensam om. MP, FI och FP pläderar allra starkast för det. Och det är detta som drabbar mig så totalt. Plötsligt handlar det om mig och om vårt barn.

Inget skulle göra mig mer ont än om någon ifrågasatte våra beslut eller talade om för oss att vi är sämre föräldrar för att vi bestämt vårt barns bästa på ett visst sätt. Värsta tänkbara scenario vore om staten, förfärande tanke från de socialistiska utopiernas tid, skulle komma hem till vårt vardagsrum och tala om för oss hur länge jag eller min man får vara hemma. Detta om något skulle kännas som ett fullständigt förakt för medborgarens frihet att bestämma över sin egen familj. Det vore statlig iskyla och individförakt.

Jag behöver inte försvara KD. Jag formar inte partipolitiska program. Men om någon vill beröva mig min frihet att välja mitt barns bästa, då fylls jag av vrede. Jag känner oro för det samhälle vi bygger om FI och de som ropar “Död åt familjen” får inflytande och makt. Jag känner det omvända kalla föraktet slå mig i ansiktet. Föraktet och kylan kommer inte från KD. Det kommer ur familjefientliga vänstervindar.

Felicia Ferreira

Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.