Krönikor
Felicia Ferreira: Medberoendet premierades av kyrkan
I kyrkan finns mängder av utmattade människor, oförmögna att dra gränser eller se sina egna behov.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Som barn till en pappa med missbruksproblematik har jag under livets gång fått lära mig mycket om det som kallas för medberoende. Det vill säga, en typ av beteendeanpassning som det är vanligt att barn utvecklar som en överlevnadsmekanism, när en eller båda föräldrarna har stora hjälpbehov. Det kan röra sig om exempelvis missbruksproblem, psykisk ohälsa eller narcissism.
Beteendeanpassningar hos barnet kan handla om svårigheter att sätta gränser, en överutvecklad empati eller att relationen till andra blir viktigare än det egna livet. Ofta uppstår beteendena under barndomen men hänger med långt upp i vuxen ålder.
Under uppväxten kom jag via min mamma i kontakt med olika kristna miljöer. I dag kan jag konstatera att det typiska medberoende-beteende jag hade utvecklat såväl premierades som uppmuntrades i kyrkans sfär. Och så har det fortsatt.
Att se andras behov, sätta andra framför sig själv, "brinna för andra", vara trogen och empatisk passar som hand i handsken för en person som utvecklat medberoende. Många av dessa egenskaper är så klart normalt sett önskvärda men kan bli ett slaveri för medberoendepersonligheter i alla åldrar.
I kyrkans värld finns tusentals människor, inte sällan kvinnor, som ger sina liv och sin tid för andra människor. Det handlar om den svage, den fattige, den utsatte. Det är ju ändå det Jesus själv lär oss. Men i samma miljöer finns mängder av utmattade människor, oförmögna att dra gränser eller se sina egna behov.
Vi ska fortsätta att uppmuntra goda beteenden som empati, medmänsklighet, att kunna ta in andras känslor och ge praktisk, själslig och andlig hjälp. I en kall värld får kyrkan gärna vara bäst på det. Men samtidigt måste det finnas minst lika många uppmaningar om att lära känna sina behov, sätta gränser och värdera de egna känslorna lika högt som andras. Jesus själv drog sig ju ibland undan.
Jag har för egen del i terapeutens rum många gånger fått frågan om vad jag själv vill eller behöver. Ingen aning. Hur vet man det? Däremot kan jag tala om vad jag tror att alla andra runt omkring mig behöver.
Här är min checklista som kanske kan vara till hjälp för någon. Du kan vara medberoende om du:
1) Har svårt att sätta gränser.
2) Bortser från dina egna behov.
3) Struntar i dina egna intressen.
4) Har svårt att svara på frågan ”Vad vill jag?
5) Relationen till andra blir viktigare än ditt eget liv.
6) Anpassar din kommunikation efter andra där kostnaden blir att du aldrig säger vad du egentligen menar.
7) Får en känsla av tomhet när det inte finns någon att ta hand om eller vårda.
8) Ofta är för engagerad i andras problem.
9) Värderar andras känslor och ståndpunkter starkare än dina egna.
10) Är bra på att ta hand om andra men dålig på att ta hand om dig själv.
Kanske är vi fler som behöver se upp på detta område?
Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.
