Krönikor
Givande ger glädje
Vem tror att de som fått hjälp att trixa sina miljarder till Panama har särskilt uppdragna mungipor dagar som dessa?

"Öppna era hjärtan", sa Fredrik Reinfeldt. För detta uttalande har han fått en hel del kritik. Märkligt! Tänk om landets statsminister hade sagt: "Stäng era hjärtan!" Eller: "Håll er likgiltiga!" Det hade varit mer än förfärligt!
Om han ingenting sagt om medmänniskor som flyr för sina liv, då hade han väl stämplats som just likgiltig. Och en likgiltig statsminister vill väl ändå ingen ha.
Reinfeldt kunde gott ha varit lite mer pastoral och tagit med andra satsen, om man får kalla det så.
Varje söndag säger tusentals präster och pastorer precis som Reinfeldt: ”Öppna era hjärtan”. Och så fortsätter man ”och mottag välsignelsen”.
Vårt lands förre statsminister kunde ju ha använt någon synonym till ordet ”välsignelsen” som till exempel ”och mottag glädjen”.
Bibeln har lärt oss, generation efter generation, att man blir gladare om man ger än om man bara tar emot. Och att det är så vet nog de allra flesta.
Finns det några mer surmagade och oglada - finns det ordet? – medmänniskor än de som går omkring och lider av att själva aldrig få nog? Och vi behöver inte vara särskilt besuttna vi människor förrän egoism och girighet slår sina klor i oss. Vem tror att de som fått hjälp att trixa sina miljarder till Panama har särskilt uppdragna mungipor dagar som dessa?
I dag eller imorgon eller om tio, tjugo år, kommer det att visa sig att individer och länder som ”öppnade sina hjärtan” får motta välsignelser och känna äkta glädje.
Låt mig erinra om ett par tre personer som vi vet lever med öppna hjärtan.
Finns det någon som tror att Belinda och Bill Gates skulle vara så glada och harmoniska om man sett som sin uppgift att stänga dörrar?
Personligen känner jag den briljante entreprenören Dan Olofsson och hans fru Christin. Från betydelsefulla näringslivsestrader har jag hört Dan säga: ”Ja, jag har startat en del företag, en del har gått bra och andra mindre bra, men inget har gett oss så mycket tillbaka som Star for Life.” (Det är en verksamhet som hjälper bort emot 300.000 fattiga elever i södra Afrika till ett värdigare liv.)
För ett tag sedan kom jag i vänlig dispyt med en herre på tåget mellan Stockholm och Tranås. Han skulle förklara för mig att bistånd till u-länder var meningslöst.
Då kunde en äldre dam i kupén inte hålla tyst. ”Sedan jag skaffat mig ett fadderbarn på Haiti har mitt liv fått mening”, sa hon.
Givandets glädje är faktiskt oslagbar!
Läs fler krönikor av Alf Svensson