Krönikor
Herdar tvingas lämna hjorden
Det har gått så långt att man talar om en utköpssjuka.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Vad är det som händer i Svenska kyrkan? Det är en fråga som inte bara medlemmarna i Västerås eller i Malmö har anledning att ställa sig, men det är inte konstigt om man just i dessa städer är särskilt undrande. På kort tid har nämligen kyrkoherdarna i de jättepastorat som bildades efter förra kyrkovalet 2014 fått lämna sina tjänster med omedelbar verkan.
Domprosten i Västerås, Helén Lundberg, avgick på egen begäran efter att arbetsmiljöproblemen med bland annat ett antal långa sjukskrivningar i ledningsgruppen blivit övermäktiga. Och på måndagen blev det känt att kyrkoherden i Malmö, Anders Ekhem, som blev något av en kyrkkändis under flyktingkrisen hösten 2015, köps ut med en rejäl påse pengar.
Dessa två präster är inte de enda som av olika orsaker, mer eller mindre frivilligt, lämnat sina tjänster i Svenska kyrkan. Det har gått så långt att man talar om en utköpssjuka. Utköp har blivit en allt oftare tillämpad modell när arbetsgivaren, det lokala kyrkorådet, och arbetstagaren, tillika arbetsledaren i församlingen, kyrkoherden, inte kommer överens.
Ett sådant förfarande är ett misslyckande i alla sammanhang. När någon anställs på en chefsposition sker det rimligen efter noggranna överväganden för att man ska försäkra sig om att den som väljs är den bästa för jobbet. Ibland fungerar inte rekryteringar. Det kan hända i kyrkan likaväl som i andra organisationer eller i företag. Men det bör höra till undantagen, inte bli något som nästan kan uppfattas som en regel.
Det är sorgligt att kyrkan utmärker sig för misslyckade rekryteringar och andra former av arbetsmiljöproblem. Man skulle vilja att den i stället var ett föredöme för andra arbetsgivare, där anställda, vare sig de är chefer eller inte, får växa och mogna och där sådant som skaver slipas av successivt. Dit är det lång väg, trots att alla vill väl och ingen önskar slitningar eller öppna konflikter.
En aspekt som har bäring just på de två aktuella kyrkoherdefallen är den genomgripande omorganisation som genomförts på många håll inom Svenska kyrkan där församlingar slagits samman till gigantiska organisationer. Argumenten handlar i stor utsträckning om ökad effektivitet men om storpastoraten blir så svårstyrda att problemen inte går att bemästra annat än med avgångar och utköp har man bitit sig själv i svansen. Även behovet av professionella styrelser, det vill säga kompetenta kyrkoråd, blir ännu större än i den lilla församlingen, inte minst eftersom biskoparna numera har ett i stort sett obefintligt inflytande i personalfrågor. Förr kunde en präst som inte fungerade i ett sammanhang genom stiftets försorg få ett nytt jobb där det gick bättre. Men den möjligheten har Svenska kyrkan gjort sig av med.
Eländes elände alltså. Och när frågetecknen om personalpolitik och kostnader för utköp reses ökar det inte direkt medlemmarnas vilja att stanna kvar.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
