Krönikor
Ingen får ta sig rätten att kränka
Gränsen mellan krig och fred går inte mellan olika religioner ... Den går inom var och en av oss.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Kränker någon det heliga gör det ont, men ingen människa kan förstöra det heliga eftersom ingen människa kan förstöra Gud. Smärtan när det heliga kränks drabbar inte alltings orubbliga grund. Den drabbar mig som troende.
Vissa som inte tror på Gud föreställer sig att inget är heligt, men varje människa, även den mest inbitna ateist, har gränser i sitt inre och i sitt liv kring sådant som inte kan kränkas utan att det gör ont – och jag bör tänka mig för innan jag gör andra illa. ”Inget är heligt” är aldrig ensamt moraliskt sett giltigt som ursäkt för saker jag gör. Inte heller kan jag ursäkta mig med att det som är heligt för dig är inte heligt för mig. Och det räcker inte att enbart motivera saker jag säger med att ”vi har yttrandefrihet”. Finns det inget annat skäl att yttra sig än yttrandefriheten i sig bör jag hålla klaffen, även om det är bra att ingen har rätt att hindra mig från att tala.
Att det heliga har kränkts ursäktar inte illdåd. Minst av allt får jag svara på andras kränkningar genom att själv kränka det heligaste av allt för oss alla, livet. Men det kostar så lite att respektera att vissa saker jag själv inte bryr sig om hålls heliga av andra. Det handlar bara om att vara en vanlig hygglig medmänniska.
2015 i Europa började med flera mord på oskyldiga: på judar för att de var judar, på ateister för att de ansågs ha kränkt något heligt, på en 20-årig eritreansk flykting för att han var muslim. Vi kan inte skylla dessa dåd på religionen och det går inte att sanningsenligt påstå att någon religion är mer våldsam än någon annan. Alla religioner används ibland som ursäkt för våld.
Många sekulära svenskar har en bild av buddhism som helt fredlig, men ett exempel på motsatsen är MaRaTa i Myanmar, en militant gren av buddhismen som vill sätta landets alla fredliga muslimer i koncentrationsläger. Och de äldsta buddhistklostren i Kyoto sägs ligga på sluttningarna kring staden eftersom statsmakten inte ville ha några orosmoment i form av buddhister i själva centrum. Blodiga slag förekom både kloster emellan och i form av buddhistmunkars överfall på Kyoto.
Människan – oavsett tro, politisk åskådning eller etnicitet – är helt enkelt inte en alltigenom fredlig varelse. Gränsen mellan krig och fred går inte mellan olika religioner eller mellan de religiösa och de sekulära. Den går inom var och en av oss.
Jag kan misstro min nästa för att hon inte är som jag eller orka se hur mörkret faller över oss alla. Mitt i detta mörker, mjukt och milt, utan misstro mot andra, kan jag öva på att stå för något gott i stället för att låta mig ställas mot min nästa. Jag kan välja kriget eller freden inom mig.
Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.
