Krönikor
Ingen tvekan om ursprunget
Kristen etik ska stå för en förlåtelsens kultur.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Flatheten verkar emellanåt vara komplett! Den som inte vet och begriper att vårt land burits upp av kristen etik och västerländsk humanism är historiskt vilsekommen. (Det är i sammanhanget ett mycket vänligt uttryck).
Det är inte detsamma som att alla i riket har eller någonsin har haft en kristen trosuppfattning. Men våra värderingar, vår människosyn har präglats av världens mest lästa bok, av förkunnelsen i de hundratals och åter hundratals kyrkor som byggts mellan Smygehuk och Treriksröset, av impulser från hela vår världsdel.
Under Tage Erlanders dagar talade man i riksdagens konstitutionsutskott om kristen etik som ”omistlig” för vårt samhälle. Det var då det.
Numera – och det är enbart ett konstaterande – ordas det i myndighetssammanhang om ”vår värdegrund” och i EU-sammanhang har jag många, många gånger hört ledamöter från alla läger slå vakt om ”våra gemensamma värderingar”. Sällan talas det väl numera om varifrån dessa värden och värderingar härstammar, men vi vet ju att vi i Västerlandet i mångt och mycket har kristendomen att tacka för den värdemässiga bas som våra samhällen vilar på.
Och så kommer det nu till vårt land tusentals flyktingar. En del av dessa uppträder tydligen som om den kristna religionen inte skulle få existera, som om asylboenden skulle hållas fria från medmänniskor med kristen tro och kristna normer. Och då börjar vi svenskar debattera om huruvida det ska inrättas särskilda, avskilda asylanläggningar för kristna. I vårt land! Sällan har man väl hört om så häpnadsväckande funderingar och tilltag.
När flyktingar stiger i land i Trelleborg eller Malmö eller var det än är, måste de absolut solklart få veta att en förutsättning för att komma till och vistas på ett asylboende är att man respekterar alla, att flickor och pojkar, kvinnor och män har precis samma rättigheter, att judar, kristna och muslimer och icke-troende har precis samma rättigheter och skyldigheter. Och är det så att man inte tar till sig detta, då kan inte myndigheterna reagera eller se ut som ”jaså”.
Det är givetvis de, varifrån de än kommer, som kränker de värden och värderingar som vår demokrati och människosyn vilar på som ska separeras och tas om hand, inte de som vet vad mänskliga fri- och rättigheter fordrar. Och lever därefter.
Det finns de som föreställer sig och tror att "kristen etik" är liktydigt med instängdhet och hårda bibelpärmar som klubbas i huvudet på folk. Och det är ju i sig inte helt fria fantasier, som man då fastnat i. När man hör fundamentalister och amerikanska, republikanska galenskapare kan man förstås få den uppfattningen.
Men ”kristen etik” ska stå för en förlåtelsens kultur, för ett ödmjukt sanningssökande och för värden och värderingar som gör livet lättare att leva. Så långt jag begriper.
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
