Krönikor
Inger Alestig: Tankarna går till de anhöriga
Det ökande våldet drabbar både kriminella och helt oskyldiga.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
I januari presenterade polisen siffror för antalet dödsskjutningar i Sverige. Under 2017 sköts 43 personer ihjäl i Sverige. Det är en markant ökning jämfört med år 2006, då 8 personer dödades.
Flera skjutningar under senare tid har drabbat helt oskyldiga människor, på samma sätt som Helle Jürgenson drabbades i Falun. Också i år har det dödliga våldet skördat flera – ofta unga – människors liv. I veckan fick vi ännu ett tragiskt exempel, den tidigare pastorn Lena Wesström i Örebro.
När jag läser om våldet går mina tankar alltid till de närstående. Det är inte bara en person som drabbas när mordet är ett faktum. Runt offret finns en familj, där livet aldrig mer blir sig likt. De tvingas leva resten av sina liv med svåra minnen.
En rad frågor inställer sig också inför ett eskalerande samhällsproblem. Vad beror det allt grövre våldet på? Och viktigast av allt: hur ska det bekämpas?
Kriminolog Daniel Vesterhav på Brottsförebyggande rådet sa i en kommentar till siffrorna att det har blivit viktigare för de kriminella nätverken att öka sitt ”skrämselkapital”. Många skjutningar handlar, säger han till SVT, om att någon har känt sig kränkt. Tidigare kunde man låta detta passera, men nu tar man till skjutvapen för att "inte visa sig svag".
Han pekar också på en annan orsak till allt grövre våld: att det finns fler vapen i omlopp än tidigare.
Polisen utfärdade tidigare i år en "vapenamnesti", där man uppmanade till att lämna in vapen. På så sätt fick man in ett antal illegala vapen. Men nyligen rapporterade ändå lokal polis i Stockholm att man funnit en skarpladdad AK47 gömd i ett garage i Rinkeby utanför Stockholm.
Bilden av denna AK47 stannar kvar hos mig, liksom bilden av Helle Jürgensons grav. Vi behöver tala om våldet. Vi behöver insatser på alla nivåer i samhället.
Det handlar – förstås – om att få framför allt unga män att välja en annan bana än brottslighet.
Att skapa ett samhälle där unga människor får samma möjligheter att utvecklas och blomma ut.
Det handlar om att ge polis, sociala myndigheter och psykiatri de resurser som krävs. Men också om att redan i skolan få igång debatten om vad våld är och vad det skapar: en ondskans spiral.
Vi behövs alla för att bryta denna spiral. Här har även kyrkan en viktig roll. Vi behöver en armé av fredsarbetare i varje hörn av Sverige.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
