Krönikor
”Inte för att jag är rasist, men ...”
Det finns ingen annan jordisk kraft än de troendes gemenskap, kyrkan, som är ålagd att älska sin nästa som sig själv.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Säga vad man vill om Sverigedemokraterna – och det finns mycket att säga i dessa dagar – men de har verkligen satt fart på den politiska debatten. Regeringskris och nyval, och nu har även kyrkorna kastats in i ett helt nytt politiskt landskap, enligt Dagen (16/12).
Kända pastorer radar upp sig på olika sidor, och teologer slår fast att SD:s ideologi är obiblisk. Guds rike saknar gränser och nationsflaggor, där finns varken landslagströjor eller nationalsånger. Gott så!
När detta är sagt vill jag ändå kommentera debatten:
För det första tycks flera av våra partiföreträdare tro att ett extra val kommer handla om budgetfrågor. Om skola och omsorg, ungefär som om inget har hänt. Ursäkta, men ni måste vara totalt tondöva! Valkampen kommer att utspelas på Sverigedemokraternas hemmaplan, med deras frågor i centrum.
För det andra, det är antagligen långt färre rasister än vad vi tror som röstar på SD. Valframgången bygger på ett missnöje utifrån ett flertal faktorer, inte minst spänningar mellan stad och landsbygd.
För det tredje, hela situationen är ett enda stort självmål. Ingen ansvarig politiker kan med hedern i behåll vara stolt över svensk integrationspolitik. En enkel omvärldsanalys i Norden och Europa hade kunnat förutse detta scenario för tio år sedan.
För det fjärde, vem tänker förklarar värdegrunden bakom vår generösa flyktingmottagning? Nästa år räknar vi med uppemot 100 000 nykomna flyktingar. De är i behov av skydd, och vi ska självklart hjälpa dem. Men om ingen talar om varför, spelas SD i händerna ännu en gång. Det räcker inte, Reinfeldt, att det finns oändliga fält och skogar i Norden.
Mig veterligen finns ingen bättre, nu levande, värderingsretoriker än Alf Svensson. Om ingen kommer upp med ett bättre förslag borde han få chansen att förklara den svenska generösa flyktingpolitiken.
Till sist. Se upp i kyrkan! Allt oftare hörs det: "Inte för att jag är rasist, men …" Och så följer någon kommentar om oordning, grejer som försvinner, stökiga gudstjänster, eller svårigheter att förstå varandra: Dom pratar ju så dålig svenska!
Det är dags att tala värderingar i kyrkan. Många av oss är självgoda och präktiga. Jesu kärlek är en bra grej, så länge jag själv bestämmer vem jag tycker om. Men Jesus – den hemlöse flyktingen – gav oss ingen möjlighet att välja bort någon.
När EU-kommissionär Cecilia Malmström (Dagen 16/12) talar om kyrkans moraliska tyngd slår hon huvudet på spiken. Det finns ingen annan jordisk kraft än de troendes gemenskap, kyrkan, som är ålagd att älska sin nästa som sig själv. Det kan låta som plikt och tung börda, men det är ett tankefel. Mycket tyder på att invandringen är kristendomens räddning i ett sekulariserat Sverige.
