Krönikor
Jesus bakom Kents succé?
En ytterst begåvad och framgångsrik kommunikation.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
I lördags sprang rockbandet Kent i mål med den höst- och vinterturné som innebar deras avsked. Jag stod i publikhavet och njöt och funderade samtidigt på varför jag, tillsammans med många andra, så gärna lyssnat på dem i två decennier.
Det handlar förstås om synnerligen begåvade melodier och produktioner, om en estetisk skärpa i allt – bilder, filmer, scenbyggen – och om förmåga att tonsätta den där melankoliska och svårmodiga känslan som inte så få av oss har som återkommande medvandrare genom livet.
Men det finns ytterligare minst en anledning till mina varma Kent-känslor: Texterna, dessa fullmatade och bildmässigt späckade alster som behöver tolkas och funderas kring. I kontrast till mittfåran av samtidens musik, som är glasklart lättförståelig och därför snabbt lämnar tanken eftersom tanken därmed liksom är överflödig, så är det en sällsam gåva att få något att tugga på.
Varifrån har han fått detta, Jocke Berg, textförfattare och sångare i Kent? Säkert utifrån egen begåvning samt inspiration från andra artister som skriver i samma tradition, men det skulle inte förvåna mig om en viss Jesus är inblandad också.
Lyssnar man till stora delar av den kyrklighen som följer just denne Jesus och önskar återförmedla det han hade att säga så upptäcker man snart att de oftast inte går i hans fotspår, rent retoriskt. De moderna predikstolarna försöker allt som oftast förklara och förtydliga, helst ska allt vara glasklart när talaren nått sitt amen.
Förståeligt utifrån önskan att nå fram och beröra med ett viktigt budskap, men likväl annorlunda än hur Jesus själv gjorde. Hans undervisning var fullmatad av bilder och liknelser och det hörde till vanligheterna att till och med hans egna lärjungar inte förstod vad han sa och menade.
Ett misslyckande av en dålig pedagog? Nej, snarare ytterst begåvat och framgångsrikt. Genom bilder och liknelser som behövde tolkas tvingade Jesus igång lärjungarnas egna tänkande, de fick inte bara del av något färdigtänkt att ärva utan inbjöds att själva processa och erövra med honom själv som närvarande vägledare att fråga.
Undervisning som start snarare än mål.
Men är detta verkligen anledningen till att Jocke Berg skriver texter som han gör? Ingen aning, men jag utesluter inte att Jesuspedagogiken kan ha påverkat honom, medvetet eller omedvetet. För helt klart är att han har koll på den bibliska berättelsen, få inom den profana svenska populärkulturen har på senare fyllt sina texter med så mycket inspiration därifrån som han.
På senaste – sista – Kentskivan dyker exempelvis plötsligt uttrycket ”Bereden väg” upp i hitsingeln ”Egoist” och i känslomättade låten ”Förlåtelsen” är crescendot en sångslinga om hur ”vi ärvde vår synd, vår eviga synd”.
Om Jocke Bergs ”predikande” bottnar i Jesus är oklart, men kyrkans borde absolut göra det.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
