Krönikor
Jesus som fredagsmys
Det är omöjligt att föreställa sig Jesus och de första kristna som ständigt leende och glada.
Jag har länge lagt märke till att bilderna i kristna tidningar nästan alltid visar människor som skrattar eller ler. Därför gjorde jag för en tid sedan en liten undersökning: hur många skrattar och ler på bilder i våra kristna tidningar? Resultat: i snitt cirka 85 procent. I vissa fall 90 procent. I något fall nära 100 procent. Det vill säga nästan alla kristna skrattar eller ler i de kristna tidningarna – hela tiden.
Jag kommer att tänka på denna lilla undersökning när jag själv blir fotograferad med anledning av att jag råkade fylla jämna år. Flera fotografer för kristna tidningar instruerar: ”se glad ut”.
Fotografen för en av tidningarna gav ingen sådan order. Han plåtade mig som jag är. Det blir då nära verkligheten. Verkligheten är ju att jag sitter lutad över böckerna i grubbel: Hur ska jag tolka detta bibelord, hur ska jag förstå just dessa ord?
Ibland känner jag mig som en 2000 år gammal elev på en jeshiva, en judisk bibelskola. Som en liten partikel i det universum som försöker förstå Bibeln. Mest försöker jag förklara för mig själv. Om jag kan förklara för mig själv kan jag kanske ge en glimt av denna förklaring till andra.
Därför är min kommande bok – den jag nu arbetar med – en bok där jag själv försöker förstå olika avsnitt av Bibeln – sådant jag själv har svårt att förstå. En förklaringsbok. För mig själv och andra. Detta är en verksamhet som inte enbart leder till skratt och leende.
Sådant kelande med Jesu budskap kan ge en förvrängd bild av kristen tro. Det är omöjligt att föreställa sig Jesus och de första kristna som ständigt leende och glada.
Inom sig var de kanske uppfyllda av Guds ljus. Men de levde i en värld – precis som vi – där mörkret ständigt utmanade ljuset. Och det var inte en tid för ensidig gladlynthet. Precis som nu.
Gud vann inte kampen genom att skratta och le mot kameran. Han vann kampen genom att på allvar utmana det onda.
Jag är med andra ord dödstrött på att ständigt möta glada leende och skrattande människor i kristna tidningar. Det är en falsk bild av hur det kristna livet är. Det kristna livet är ju inte alltid en gemytlig kaffe-med-kakor-träff-efter-gudstjänsten. Kristet liv är ofta strid och kamp. Sällan belåten mysighet.
Det kristna livet dör om det alltid måste vara en ständigt leende samvaro. Det kristna livet kan vara något som också gör ont inom oss. Jesus hänger där på korset. Det är det viktiga. Det är han – på korset – som kan förvandla våra liv. Inte Jesus som fredagsmys.
Kyrkkaffet borde kanske vara ett tillfälle för oss att på allvar tala om Gud. Inte babbla om diverse.
PS 1. Klart man ska vara glad över att vara kristen. Men man kan ju även vara eftertänksam, tankfull, fridfull. Också på bild. Också på kyrkkaffet. Eller?
PS 2. Varmt tack för alla gratulationer via brev och mail, det värmer.