Krönikor
Joakim Hagerius: Bill Hybels är inget helgon
Jag har på nära håll sett diskrepansen mellan ideal och verklighet, skriver Joakim Hagerius.

Bill Hybels och jag har en relation sedan 1994. Jag minns första mötet. Som utbytesstudent och med lånad bil körde jag till förorten utanför Chicago och till kyrkan Willow Creek Community Church.
Hybels predikade i det avskalade auditoriet och det liknade inget jag tidigare varit med om. Jag hörde en evangelist som på allvar trodde att den kristna församlingen var världens enda hopp. Det satte ord på min egen kallelse. Sedan dess har jag återvänt nästan varje år. De första åren för att lära av församlingen och senare år för en ledarskapskonferens som med unik bredd har samlat det samlade samhällslivet i föredragshållare och publik.
Läs också: Bill Hybels slutar efter anklagelser om sextrakasserier
Jag har levt nära en församling som när jag först mötte den samlade några tusen människor till gudstjänst och senare 20 000 människor. Jag har varit delaktig i den från början lilla lokala ledarskapskonferensen som vuxit till en global konferens som når 250 000 ledare varje år.
Den verkliga ledarskapsskolan har varit en unik inblick i det som skett bakom scenen, som inte alltid varit lika bra som det beskrivits på scenen. Jag har på nära håll sett diskrepansen mellan ideal och verklighet. Och jag har tänkt: Kan han, som inte heller gör allting rätt, så kan jag. Jag har hört medarbetare som berättat om en oerhört krävande miljö, men som ändå stannat kvar eftersom Hybels ledarskap lockat fram det yttersta av den egna förmågan.
Jag har följt en församling som svarat på sociala behov i närområdet genom imponerande och storskalig social verksamhet. Jag har sett både och. Så som det är i de flesta församlingar. Jag vet att Hybels inte är ett helgon.
Den dynamiska duon Nancy Beach och Bill Hybels styrde tidigt Willow-skutan tillsammans. Nancy var konstnärlig ledare och Bill pastor. Av många skäl är de anklagelser om maktmissbruk och gränslösa kvinnorelationer, som riktas mot Hybels, tragiska och smärtsamma. Bland annat på grund av att jag läser om det på Nancy Beach blogg. Hon är trovärdig och menar dessutom att det komma mer avslöjanden.
Läs också: Bill Hybels kritiseras: Vi vill se ånger, inte avgång
Att Hybels avgår månader innan den sedan länge planerade avgången var inte det hon önskade, skriver hon, utan ett erkännande. Kommer han undan för lätt, om anklagelserna stämmer? Den som har fått ett stort förtroende av många människor och som har anförtrotts ett offentligt och moraliskt ämbete som pastor, kan inte lämna i tysthet. Bekännelse, förlåtelse och försoning hör ihop.
Jag väljer ändå att tolka hans avgång välvilligt. Som ett sista ledarskapsdrag av klass, för att inte hans personliga tillkortakommande ska utspela sig i församlingens mitt. Inte så mycket för ett eget skydd, som en omsorg och en kärlek till den lokala församlingen.
Willow Creek Community Church är mycket mer än Hybels. När den lokala församlingen är som bäst, är den fortfarande världens enda hopp.