Krönikor
Judith Fagrell: Det kan födas en mening i det som sker
När det yttre skalas av oss är det lättare att se vilka vi är.

De senaste veckornas generositet, kärlek och värme mellan människor visar att en annan väg är möjlig.
Judith Fagrell
Det råder ett kristillstånd i världen. Det tidigare okända viruset har nu spridits till snart sagt alla länder och förutom att smittan i värsta fall dödar, drar den med sig rädsla och misstänksamhet mellan människor.
Utvecklingen går fort och jag gör som många andra: läser allt och försöker förstå, försöker kontrollera det okontrollerbara. Jag ber varje dag för de människor i vårt land som har stora och tunga ansvar att bära, och jag försöker göra så gott jag kan på min egen lilla teg.
Sverige, ja hela världen, har tvingats in i en typ av fastetid där vi måste avstå från mycket av det som i vanliga fall skänker oss glädje och känsla av mening. Våra första reaktioner är ilska, förträngning, trots. Men också mycket utbredd rädsla.
Men parallellt med rädslan och ovissheten ser vi också något annat. Vi ser generositet, givmildhet, ansvarstagande för kollektivet mitt i individualismens tidevarv.
Vi ser barn och föräldrar som ges mer tid till gemenskap då veckans alla aktiviteter ställts in. Vi ser unga erbjuda sin hjälp till äldre, vi ser nya innovationer och kreativitet som flödar. Vi ser – jag vågar knappt tro det – en förbättrad luftkvalitet på tidigare kraftigt förorenade platser.
När det yttre skalas av oss, lager för lager, är det lättare att se vilka vi är. När vi plötsligt inte måste rusa till nästa uppdrag öppnas ett rum för reflektion och lyssnande.
Att kläs av alla yttre attribut som pengar, arbete, status, livsstil, kan vara skrämmande men är också en förutsättning för att söka reda på vilka vi innerst inne är och vad sanningen om våra liv och världen
Kris betyder prövning men också vändpunkt. Här ges oss en möjlighet att börja om, att göra nya val, att byta riktning från destruktivitet till konstruktivitet.
Vad vill vi ta med oss härifrån? Det är kanske för tidigt att säga. Men ett är säkert: när vi trodde att mänskligheten var förlorad till våldet och girigheten visar oss de senaste veckornas generositet, kärlek och värme mellan människor att en annan väg är möjlig.
Det kan vara så att vi har fått chansen nu. Vi behöver inte gå tillbaka till det som var. Vi kan ta steg mot ett annat samhälle.
Det finns ingen mening med det onda som sker. Men det kan födas en mening i det som sker, och nya möjligheter kan finnas bortom.