Krönikor
Julklapp till släktforskare
I bästa fall leder grävandet i arkiven till ett vidgat perspektiv.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Tre dagar före julafton kom en julklapp från regeringen till oss alla. Kulturminister Alice Bah Kuhnke meddelade att Riksarkivet får 10 miljoner kronor i extra anslag för att ge allmänheten kostnadsfri tillgång till den digitala forskarsalen. Där finns många omfattande arkiv att gräva i, till exempel mantalslängder så långt tillbaka som till 1642, men också smalare samlingar som den över "frigivna straffarbetsfångar".
Nu får alla människor en egen nyckel för att kunna låsa upp dörren till sin historia, konstaterade kulturministern i sitt pressmeddelande. Och det är en helt riktig tanke att stimulera intresset för historia i allmänhet och släktforskning i synnerhet. En krona per svensk kan det absolut vara värt.
För de flesta som släktforskar blir det närmast en sport att hitta anfäder och -mödrar så långt tillbaka som det bara är möjligt. För varje decennium man kryper bakåt blir det mer och mer spännande. På plats nummer två på önskelistan kommer att upptäcka släktingar med ovanliga och spännande livsöden, även (eller kanske i synnerhet) om det handlar om sådana som platsat i arkivet över frigivna straffarbetsfångar eller ännu värre.
I bästa fall leder grävandet i arkiven till ett vidgat perspektiv, ungefär som när fågelskådaren inte nöjer sig med att pricka av vilka arter han eller hon har sett utan också intresserar sig för den miljö de lever i. Den egna släkthistorien kan väcka nyfikenhet på samhällsförhållanden, kulturliv och politisk utveckling under skilda tider så att farfarsfarfarsmor placeras in i ett sammanhang.
Man kan säga mycket om SVT-serien "Allt för Sverige". En del av de tävlingsmoment som de svenskättande amerikanerna tvingas genomlida är mer än lovligt korkade (inte minst när de tävlande skulle lära sig svenska svordomar). Men att de blir både glada och berörda när de får veta varifrån deras anförvanter emigrerade och varför går inte att ta miste på.
Och finalen, där den lyckliga vinnaren får möta så många av sina nutida släktingar som SVT lyckats samla, säger också något om vad släktforskning kan leda till – att man hittar inte avdöda utan levande personer som man har en särskilt relation till.
En god vän till oss, amerikanska med svenska rötter, är helt koncentrerad just på att leta upp levande släktingar inför varje Sverigebesök. Mer än en gång har jag hört henne ringa upp någon som hon upptäckt är hennes mormors sysslingbarnbarn där hon undrar om man kan träffas. Ibland har det blivit blankt nej men oftare har samtalen lett till spännande möten och nya relationer.
Vi är förvisso individer, men vi är också delar av en familj och av en släkt, som sträcker sig bakåt i tiden men även in i framtiden. Inte underligt att många fascineras av att få veta mer om dem som gått före och de som lever nu.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
