Krönikor
Kantrat socialt experiment
Låt oss lägga ner alltihop och tillsätta en haverikommission.
I slutet av förra veckan rapporterades att två manliga deltagare i Big Brother kastats ut ur tv-tävlingen efter att de försökt tvinga en av sina kvinnliga mottävlande till oralsex. "Nej, nej, nej", sa tjejen men killarna ville inte lyssna. När media ringde efteråt, när uteslutningen var ett faktum, var de dock ångerfulla. "Det var inget roligt skämt", sa den ene.
Lägg ner Big Brother omedelbart och tillsätt en haverikommission som utreder hur det kunde gå så fel att detta och liknande program faktiskt produceras och sänds. Så löd min omedelbara åsikt vid nyheten och den kvarstår. Men den behöver även fördjupas.
Grundtanken i Big Brother är att utföra ett socialt experiment: Vad händer om man placerar sisådär tjugo personer som inte känner varandra i ett hus i hundra dagar? Svar: De blir en förtydligad och förtätad spegelbild av samhället.
Det är förvisso en sanning med viss modifikation eftersom programmet är hårt castat (rollsatt), det är inte direkt ett tvärsnitt av befolkningen som är med, men ändå. När något likt det som nu skedde inträffar så säger det dessvärre inte bara något om Big Brother. Den obehagliga sanningen är att det även har något att säga om hela det stora sociala experiment som denna värld är.
I den feministiska rörelse som växer sig allt starkare har ofta "alla män" blivit skuldbelagda, exempelvis i Åsa Romsons hårt kritiserade Almedalental. Ett generaliserande och ihopklumpande som är ytterst märkligt och som skapar motreaktionen "alla män är inte alls sådana".
Låsningen har varit ett faktum, men bloggerskan Emma Eklund hittade nyckeln i somras när hon skrev med rubriken ”Inte alla män, men däremot alla kvinnor.” Ett citat från bloggposten: ”Det det handlar om, är att även om inte alla män beter sig som svin, så kommer en överhängande stor majoritet – för att inte faktiskt säga alla – kvinnor, att någon gång under sin livstid möta en man som beter sig som ett svin emot dem.”
Det är de facto ett samhällsproblem, ett ytterst stort sådant, och som man är det nödvändigt att möta den verkligheten och inse att den är fruktansvärd och att det är värt möda, svett och slit för att aktivt motverka denna vidrighet.
Därför berör debaclet i Big Brother djupare än den första spontana känslan, det går nämligen inte att isolera till tv-programmet. Det är bara ett tecken på vad som sker allt för ofta gentemot allt för många kvinnor: Ett förminskande, ett utnyttjande, ett förtryck.
Så, kära värld: Låt oss lägga ner alltihop och tillsätta en haverikommission som utreder hur allt kunde gå så fel. Låt oss inte starta om förrän vi är jämställda och behandlar varandra med respekt på riktigt.
Och ja, det gäller alla män, och alla kvinnor.