Krönikor
Killen vågade varken närvara eller berätta vem som misshandlat honom
“Kampen mot gängkriminaliteten börja i hem och skolor “, skriver Marianne Andreas
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Varje dag utförs miljontals små goda vardagshandlingar. Det är de som håller ihop världen och är själva grunden till ett gott samhälle.
Varje dag påminns vi om det motsatta, om det destruktiva som bryter ned, förstör och förgör världen.
Några år har jag haft förtroendet att vara nämndeman vid en av landets tingsrätter. Jag har fått ta del av och deltagit i bedömning av en rad olikartade mål som passerat genom rättssalen. Det har varit förhandling som rört stöld, rattfylleri, hot mot tjänsteman, vårdnad om barn, narkotikabrott, misshandel och mycket mera. Jag lämnade det uppdraget med fördjupad kunskap om brott och straff, men också med många frågor i bagaget.
Trots gedigen bevisföring med hjälp av sms, fimpar och dna från förövarna gick de fria.
Det förvånar mej att brottslingar i alla lägen har rätt att välja advokat. En liten klick brottsadvokater anlitas ofta av de kriminella. Dessa advokater får de brottsmisstänkta friade trots stark bevisföring från åklagaren och långa utdrag ur belastningsregistret som beskriver den brottsmisstänktes kriminella karriär. En annan fråga som lever kvar är att vid gängrelaterade brott finns sällan några föräldrar på åhörarplats, däremot ofta en klunga kompisar. Som nämndeman ville jag hellre se ett obligatorium för vårdnadshavare att närvara under rättegången. Kompisgängen kan hållas borta från åhörarplatserna.
En ung man som blivit svårt misshandlad vågade varken närvara eller säga något om vilka som misshandlat honom. Han hade namngett förövarna när polisen och ambulans kom till brottsplatsen men tagit tillbaka anmälan nästa kväll. De unga brottsmisstänkta verkade varken besvärade eller ångerfulla. Ja, de hade varit på platsen tidigare och mekat med mopeder, därav fingeravtryck, nej, de hade inget med händelsen att göra. Trots gedigen bevisföring med hjälp av sms, fimpar och dna från förövarna gick de fria. Utanför rättssalen klappades de om av kompisgänget. I min roll som nämndeman lämnade jag en reservation till domen, men kunde inte mer göra. Någon tid senare dyker en av advokaterna från just den rättegången upp i tv-rutan för att ondgöra sig över att Encro-chat får användas i bevisföring.
Det är många stenar att vända på om gängkriminaliteten ska knäckas. Det måste börja i hem och skola. Det klassiska uttrycket “det krävs en by för att uppfostra ett barn” betyder att vi alla behöver finnas med engagemang på olika sätt, som grannar och samhällsmedborgare, som familjehem och resurspersoner, som kyrka och församling.
Marianne Andreas är pastor och lärare och skrev tidigare krönikor på Dagens livsstilssidor.
