Krönikor
Konsten att nå in i svensken
Av det finns att lära, för enskilda kristna såväl som för pastorer och församlingar.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Vill man vara lite sarkastisk skulle man kunna påstå att 2012 var ett riktigt mellanår för pingstpastorn och författaren Tomas Sjödin. En ordentlig missräkning: Som minst en plump i protokollet eller som mest ett riktigt rejält praktfiasko.
Så var det förstås inte, och han skulle definitiv aldrig se det så själv. Men med facit i hand är det knappt möjligt att dra någon annan slutsats. För 2012 var året då Tomas Sjödin inte blev framröstad av Sveriges radio-lyssnarna som en av årets åtta vinterpratare. Det är hittills enda gången som det skett, tre av fyra möjliga gånger har lyssnarna bett att få höra just honom. Variation förnöjer uppenbart inte.
Bibi Rödöö, programchef för Sommar och Vinter i P1, skriver i sitt förord till årets upplaga som inleds juldagen och avslutas på nyårsdagen: ”Frågan kvarstår från i fjol: Vad är det med Sommar och pastor Tomas Sjödin? Med två Sommarprogram i bagaget önskar lyssnarna nu att han ska göra Vinter för tredje gången.”
Ja, vad är det frågan om? Det är naturligt att Bibi Rödöö funderar på det men även svensk kristenhet kan ha en analys att göra.
För det är onekligen intressant att det parallellt med frustrerade åsikter om svårigheten att nå ut och bli lyssnad på – ”åsiktskorridoren” har snabbt blivit ett populärt ord – så finns det röster från kyrkans värld som tränger igenom ordentligt. Så vad är det Tomas Sjödin besitter som uppenbart har så bred klangbotten att även det så omtalat sekulariserade folket ber om att få lyssna?
Det finns förstås ett rejält mått av personlighet och skicklig yrkeskunskap inbäddat i det hela, Tomas Sjödin har en berörande familjehistoria och är en berättare av rang. Men det behövs mer än så för att beröra i längden. Jag tror att det dessutom att förklaringen ligger i en sällsynt lyckad kombination av dessa ting: Värme, ärlighet, tro, tydlighet och glädje.
Att tala ur sitt liv på det sättet, med de ingredienserna, berör. Då vinner man respekt och lyssnarnas öron. Gudstron finns allt med, tydlig och självklar men inte förenklad eller endimensionell utan med allt vad den innehåller: Glädjen och tryggheten men även kampen, frågorna och funderingarna. Tomas Sjödin har inte gömt undan något av det där utan tvärtom bjudit in svenska folket att kika in i hur ett liv som troende kan se ut. Och helt uppenbart både attraherar och fascinerar det.
Av det finns att lära, för enskilda kristna såväl som för pastorer och församlingar. Andra utvärderingar och analyser om hur olika satsningar ska formas eller genomföras – webben! kafékvällar! kampanjer! – är underordnat att få fast i den avspända men överlåtna tron.
Det unika med Tomas Sjödin är att han inte bara når ut, utan att han dessutom når in. I årets vinterprat har Tomas Sjödin lovat att han ska berätta vilka vägar tron har fört honom på och vad tron har gjort med honom. På Annandagen kan vi alla lyssna och lära.
Värme, ärlighet, tro, tydlighet och glädje.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
