Gästkrönikor
Kristna har inte fått kallelsen att bli sanna män eller kvinnor
Dopet befriar oss från allt som binder oss och förminskar våra liv, skriver Emma Audas.

Det kan hända att män är mer rationella än kvinnor. Mer logiska. Det kan hända att kvinnor är mer empatiska och känslostyrda. Det kan hända att det är så. Det kan hända att män är mer lämpade för att leda stora grupper. Att män med sina fysiska och psykologiska egenskaper lättare väcker auktoritet hos sina underlydande. Att män passar särskilt bra för uppdraget att ta ansvar i den ekonomiska och politiska världen. Att män vågar fatta stora beslut, ta risker, starta företag och kriga ut fienden. Det kan hända att det är så.
Det kan hända att kvinnor i stället gör sig bättre som ledare i hemmet. Att kvinnor är särskilt bra på att sköta barn och planera familjens inköp. Kanske de är bättre på att skapa ett trevligt hem och hålla koll på släktingarnas födelsedagar. Kanske kvinnor är mer förutseende kring att barnen växer ur sina skor och att de små behöver middag också i dag. Kanske de hellre vårdar männen som skadats i krigen än krigar själva. Det kan hända att det är så.
Det kan hända att män är mer lämpade på att leda än kvinnor. Men vi vet inte.
Emma Audas
Det kan hända att det är så, men vi vet inte. Och själv tvivlar jag. Mycket historisk forskning talar emot det. Men jag vet inte och du vet inte. Forskarna vet inte heller. Vad är biologi, arv, miljö, hormoner, kultur, plastiska hjärnor som formas av det liv man lever? Någon konsensus finns inte. Det vi vet när vi iakttar världen är att män och kvinnor – generellt – verkar dras till lite olika intressen, yrken och relationsmönster. Men vi vet inte riktigt varför.
Men det här är alltså världens ordning – inte den kristna. Redan i den tidiga kyrkan talade de stora teologerna om hur de begränsningar vårt kön sätter för oss förlorar sin kraft då vi i dopet får del i Kristus: Mannen befriades från sin våldsamma natur, kvinnan från sin irrationella natur. Den kristne mannen fick lämna det man såg som destruktiva maskulina dygder och i stället låta sig formas av de kristna dygderna. Den kristna kvinnan fick resa sig ur sin typiskt kvinnliga fokusering på de jordiska tingen och i stället leva ett liv i Kristi efterföljelse. Att vara kristen är att befrias från allt som binder oss och förminskar våra liv.
Kanske finns det skillnader mellan män och kvinnor. Kanske är det så. Men vi kristna har inte fått kallelsen att bli sanna män eller sanna kvinnor. Vår kallelse är att bli sanna människor, och vi har fått veta vad det betyder: Det är att bli lika Kristus. Vi ska inte eftersträva manliga eller kvinnliga dygder. I stället får vi be om att Gud i sin nåd ska låta oss få del av Andens frukter.
Och Andens frukter har inget kön.