Krönikor
Kvinnlig särart, finns den?
Har vi något alldeles speciellt att tillföra därför att vi är kvinnor?
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Är det speciellt att vara kvinna? Det som får mig att ställa frågan och börja fundera är den senaste rapporten från Folkhälsomyndigheten, som kom för bara några veckor sedan.
Där finns visserligen en hel del positiva trender. Vi lever längre, dricker och röker mindre, självmorden minskar i de flesta åldersgrupper och vår fysiska hälsa blir bättre på flera sätt. Men den negativa trenden är att den psykiska ohälsan som ångest, depressioner, ängslan och oro är stor.
Rapporten visar två sorgliga tendenser. Ohälsan är mycket vanligare bland kvinnor än män. Men allra allvarligast – och siffror från SCB (Statistiska centralbyrån) bekräftar också detta – är att det är än värre ohälsotal bland unga kvinnor.
Det finns många parametrar som kan inverka på dessa siffror man jag kan ändå inte låta bli att fundera på vad som hänt i ett land där jämställdhetsfrågor står högst på agendan, där vi har en feministisk regering och ett helt feministiskt parti. Har både politik, samhälle, kyrka, ja vi alla, misslyckats? Feministiska kamper, ökad jämställdhet, kvoteringsdebatter i det oändliga men stärkta, uppbyggda, lugna och trygga kvinnor har det inte lett till.
Kvinnor jobbar hårt och är "duktiga". Vi verkar anpassa oss till kraven som samhället ställer och som trots allt ofta formats av män. Vi pusslar med familj, arbete, studier och relationer och gör många gånger ett helt fantastiskt arbete. Kvinnor glänser i utbildningsstatistiken, kvinnor är fantastiska som mammor, flickvänner, kolleger, men känslan är att många långt ifrån har utforskat möjligheterna som ligger i att vara "könet kvinna". Vem är jag som kvinna? Inte som mamma, fru eller kollega. Vilken är visionen för mig själv som kvinna?
Jag kan ibland känna att feminismen och många med den fastnat i att slåss mot en manlig norm. Men tänk om fokus också kunde ligga på en drömbild för just särarten kvinna. För du är vare sig en man eller din man, du är kvinna.
Vågar vi ta upp en fördomsfri debatt kring om det är en särart att vara kvinna? Hittills har fokus legat på normutplåning och könsutslätning. Vågar vi prata om skillnader, eller ens att de finns? Har jag och mina medsystrar något alldeles speciellt att tillföra därför att vi är kvinnor? Måste det samtalet sluta i ett könskrig?
Det här har inget att göra med frågan om män och kvinnor ska ha samma politiska och materiella rättigheter. Det är självklart! Jag skulle bara vilja väcka ett nytt kvinnligt självförtroende. Genom mina frågor vill jag främst bidra till att resa upp en generation kvinnor som upplever psykisk hälsa i sin fullhet.
Är normkollisionen och det biologiska könsförnekandet i verkligheten ett hot mot kvinnorna själva? Frågan måste ställas. Jag är stolt över att vara kvinna. Hur många vill följa mig i denna stolthet?
Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.
