Krönikor
Kvotering är inte rätt väg
Riskarbetskraft fanns inte på ordlistan.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Kvoteringsdebatten är ständigt aktuell. Nu mer än någonsin. Främst i fokus står kvotering till bolagsstyrelser och av föräldraförsäkringen. Förespråkare hävdar att detta är en stor del av lösningen på jämställdhetsproblematiken, både i hemmet och på arbetsmarknaden.
Det skulle kunna vara så. Men det skulle också kunna vara ytterligare ett statligt ingripande som ger resultat på ytan men inte ändrar våra värderingar på lång sikt.
De studier som gjorts på området ger mycket olika resultat. Någon visar på positiva effekter av kvotering (Handels 2012), en annan, gjord av ekonomen Johanna Möllerström (2013), visar att kvotering i allmänhet har dålig inverkan på samarbetet i gruppen, en tredje visar att kvotering ökar kompetensen i bolagsstyrelser och så vidare.
I genomsnitt i EU ligger andelen kvinnor i bolagsstyrelser på 16,6 procent, trots lagstiftning i flera länder.
I Sverige är andelen långt över snittet, 26,5 procent, tillsammans med till exempel Frankrike, 26,8 procent. Det har vi klarat utan kvotering, även om en ännu högre siffra är önskvärd.
Min egen erfarenhet, ett mönsterexempel på en nyfiken och icke kvoterad rekrytering, var när jag våren 2013 satt framför två chefer (män) från Mentor Medier som är den mediekoncern som äger Dagen, samt ett rekryteringsproffs.
Jag försökte se lite piggare ut än jag kände mig eftersom jag bara några veckor tidigare fått barn, vilket medfört en del nattvak. Minuterna innan jag rusat in i rummet hade jag ammat min son. Jag oroade mig lite för vad de skulle tänka.
Men ”riskarbetskraft”, som vi kvinnor med småbarn kallas i en del sammanhang, fanns inte på ordlistan. Svåra men nödvändiga frågor om mediebranschen, en vision om framtiden för medieföretaget och flera andra arbetsrelaterade saker stod i fokus. Dessutom hade jag privata önskemål om att få ett antal månader extra med barnet innan jag startade jobbet. Min tilltänkta arbetsgivare såg detta som självklart.
Känslan av att det enbart var min potential, kompetens och erfarenhet som räknades var på riktigt. Jag har alltför många andra erfarenheter av till exempel inbjudningar där arrangörerna endast med nöd kunnat dölja att huvudskälet är att hålla könsbalansen i en samtalspanel.
För mig är lagstadgad kvotering inte vägen framåt för att ändra könsrollsattityder. För att inte tala om kränkningen av mig som kvinna när staten nu vill bestämma hur jag och min familj ska dela upp föräldraförsäkringen. Modern, kvinnan i mig, ska ha ett absolut tolkningsföreträde. Dessutom blir det problematiskt. Ska vi kvotera till styrelser skulle vi behöva kvotera in kvinnliga vd:ar för att inte tala om kvinnor i valberedningar. Men var ska det resonemanget då ta slut?
Jämställdhet handlar om att ha lika rättigheter och om att bli bemött, bedömd och sedd som en person – inte som del av ett kollektiv.
Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.
