Krönikor

Låt inget få makt över oss - inte ens skärmen

Digitalisering innebär inte bara möjligheter, utan också risker och hot.

Publicerad Senast uppdaterad
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Jag medverkar på ett seminarium som en av tre i ett panelsamtal. Arrangören har meddelat att det går att välja mellan att delta i endags-konferensen fysiskt i rummet eller via en direktsändning på diverse olika webbkanaler.

Ungefär hundra personer deltar digitalt i konferensen, medan det i den stora kyrkan sitter endast fem fysiskt närvarande deltagare. Det får mig att än en gång fundera över skärmarna och vad de gör med oss. En i princip enig kör ropar maniskt just nu att de digitala möjligheterna är enorma. Också jag kan se vissa poänger. Vi hade en Alphakurs online i vår kyrka förra hösten, och en och annan deltagare hade kanske inte varit med om man hade behövt komma till kyrkan. Jag vet inte.

Det jag vet är att hundra deltagare på ett två timmar långt, ganska allvarligt panelsamtal inte var till närmelsevis så närvarande som de fem som satt i rummet. Jag vet det, för jag är smärtsamt medveten om vad jag själv sysslar med när jag deltar i ett zoom-möte eller förväntas följa en sändning via Facebook.

Det finns naturligtvis ett och annat planeringsmöte som bör äga rum på zoom eller liknande plattformar, och inte fysiskt i ett rum. Vi kommer inte att ägna hela dagar åt att åka till Stockholm, Örebro eller Malmö för att avhandla frågor som lika gärna kan lösas via skärm. Jag fattar det, och tänker att både miljön och våra dignande kalendrar mår bra av en och annan sådan lösning.

Men samtidigt som vi säger det måste vi ibland våga säga motsatsen. Somliga möten gör sig inte på skärm, och digitalisering innebär inte endast möjligheter, utan också risker och till och med hot. Jag hör invändningarna om bakåtsträvande och mossighet: “Vilken möjlighet att skapa delaktighet! Dessutom går liksom det tåget nu, och det finns ingen väg tillbaka. Det är skärmen som gäller.”

Jag är inte så säker. Vi har alltid ett val, till och med i relation till skärmarna. Vi har lurats att tro att vi inte har det, men den frihet vi gett bort kan vi också ta tillbaks. Jag är själv väldigt digital, men uppfattar en viskning i min egen själ: Det är läge att göra medvetna val i relation till skärmarna. Frågorna att ställa sig handlar om vad vi djupast vill, vilka vi vill bli och vad det är som hindrar oss att gå åt det håll vi önskar. Eller med Nya testamentets ord: “Låt inget få makt över er. Var samlade och nyktra så att ni kan be.”