Lönar det sig att följa Jesus?

Jesu liknelse i söndagens evangelietext provocerar vår rättskänsla. Den ska läsas i sitt sammanhang som ett utvidgat svar på Petrus lite uppgivna undran om inte efterföljelsen av Jesus ska löna sig på något sätt. I jämförelse med den rike ynglingen, som inte vill ge upp sin rikedom, borde ju Petrus val att lämna allt för Jesus rimligen ge rik utdelning.

Frågorna om rättvisa, förtjänst och lön ligger nära oss alla. Vi vill ha någon sorts garanti för att våra gärningar och uppoffringar ska löna sig och ge avkastning, även på ett religiöst plan. Vårt trosliv präglas därför ganska ofta av ett belöningstänkande där Gud betraktas som en motpart som vi kan förhandla med och ställa krav på. Hur ofta låter inte våra böner något i stil med: ”Gud, om du gör detta för mig nu så ska jag göra detta för dig sen”. Eller: ”Gud, hur kan detta hända mig när jag har gjort allt detta för dig?” Och här som alltid gäller regeln att som man ber så tror man. Petrus undran och våra böner avslöjar vår teologi – hur vi tänker och tror om Gud och hans frälsning.

Det är mot denna bakgrund Jesus berättar liknelsen om vingårdsarbetarnas lön. Inte bara som en teologisk lärdom bland många, den pekar på själva grunden för den kristna tron: nåd. Nåden ställs mot vårt rättighets- och förtjänsttänkande.

Diskussionerna har tidigare i evangelieberättelsen gått varma om vem som är den störste bland dem och vem som har gjort sig värdig himmelriket. I sin iver har de motat bort både barn och kvinnor, tullindrivare och syndare, människor som de inte ansåg kvalificerade för Guds rike. Men chockerande nog märker vi att det är just dessa religiöst lågpresterande kategorier av människor som Jesus kallar till sig och bjuder till bords.

Dagens text är inringad av två uttalande av Jesus, i vilka vi finner nyckeln till liknelsens innebörd: "Men många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först"och: "Så ska de sista bli de första och de första bli de sista". De som tycker sig ha egna förtjänster och meriter att peka på, och som därför kan kräva en rättvis lön av Gud, ska bli de sista. Medan de som är pinsamt medvetna om sin egen otillräcklighet, skall bli de första.

Av naturen protesterar vi mot denna nådens matematik; den övergår vårt förstånd. Hur kan dessa som gjort så lite få så mycket, samtidigt som inte vi får mer när vi gjort så mycket? Jesus svarar: ”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?”

Guds godhet och nåd, inte vår förtjänst, är den bärande­ grunden för både vår frälsning och fortsatta vandring med Kristus.