Krönikor
Marianne Andreas: Sverige tjänar på invandringen
“Peo Hansens forskning visar att statens kostnader för flyktinginvandring bidrar till att öka tillväxten”
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Tårarna kan inte sluta rinna. Vi gråter och skrattar om vartannat.
Telefonsamtalet vi väntat på så länge kom vid lunchtid.
“Äntligen!” Det var ordet vi behövde höra.
Efter fem år av väntan och tillfälliga besked, hopp och förtvivlan, svenskstudier och gymnasieutbildning, kom beskedet. “Du är beviljad uppehållstillstånd inom ramen för gymnasielagen.” Vi som blivit den unges extrafamilj gläds och känner lättnad.
På besked om sin framtid väntar fortfarande majoriteten av de ensamkommande unga som kom i flyktingvågen 2015. Då mobiliserade det svenska civilsamhället i mottagandet och det applåderades inledningsvis. Men sedan dess har vindarna vänt. Politiker talar i dag om asyltak, nollinvandring, slopad familjeförening och, i de mörkaste hörnen, om människor som belastning.
I den nyligen utgivna boken “A modern migration theory” (Agenda, 2021) beskriver Peo Hansen, professor i statsvetenskap, hur ett fundamentalt missförstånd har fått vägleda debatten om migration. Det är att mottagande är en ekonomisk förlust. Hansens forskning visar i stället att statens kostnader för flyktinginvandring bidrar till att öka tillväxten. Med tillväxten ökar också skatteintäkterna, vilket i sin tur kan generera överskott. Åren 2016 och 2017, då staten la som mest pengar på flyktinginvandringen, blev överskotten de största på ett decennium.
Det som under en tid varit en kostnad ger i tidens längd utdelning i form av hårt arbetande människor. Under pandemin finns skäl att vara tacksamma för alla nyanlända som jobbar inom vården. En fjärdedel av den totala svenska vårdpersonalen är utrikesfödd. Det är i dag viktigt att synliggöra värdet av nysvenskars samhällsinsatser om man vill hålla ihop och främja ett gott samhälle.
Partiledare får inte fara med osanning och upprepar ogrundade anklagelser om att en övervägande del av de ensamkommande flyktingarna saknar asylskäl. Det är ett slag i ansiktet på den som på farliga vägar flytt förföljelse och fara för liv.
I dag står de unga, som tillbringat en fjärdedel av sina liv i Sverige, och väntar på att Migrationsverket ska ge besked. Tänk om det nu funnes politiskt mod att ge en allmän amnesti till denna väl avgränsade grupp. Det skulle kompensera fem års utdragen väntan på myndighetsbeslut. Det skulle sprida lättnad för så många som kämpat så länge och för alla i deras omgivning. En liten grupp unga skulle få börja planera för sin framtid med en suck av lättnad: Äntligen!
Marianne Andreas är pastor och lärare och skrev tidigare krönikor på Dagens livsstilssidor.
