Krönikor
Måtte det inte vara för sent
Det kan ju inte vara medelst Brexit som EU skulle magra.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Den farliga nationalismen sjuder och kokar i vårt Europa. Risken för att högre gränser kommer att muras mellan länder och folk är uppenbar. Europas historia sitter inte djupt i våra medvetanden. Eftertankens kranka blekhet verkar breda ut sig nu. Det måtte väl inte vara för sent.
Tänk om SVT tidigare hade gett EU fem procent av den uppmärksamhet som man nu ger Brexit. Politiker och opinionsbildare har också, nästan konsekvent, tigit om EU. Nu görs det utmärkta analyser av utrikesexperter och statsvetare, som slutar med konstaterandet att framtiden ”är oviss” . Diskussionerna har så gott som uteslutande handlat om vad som händer med vårt eget lands ekonomi.
Långt före folkomröstningen i England har EU-debatten, de få gånger den flutit upp till ytan, cirklat runt hur vi i vårt land missgynnas av EU och nu missgynnas av Brexit. Nationalismens tentakler har både synts och hörts och hängt över oss. Och, enligt min uppfattning, har alla politiska partier varit delaktiga.
Det begriper vi att svenska politiker inte kunnat påverka utgången av folkomröstningen i England, men möjligheten har aktualiserats, att presentera en framåtsyftande inställning till det projekt som säkrat freden i vårt Europa under 70 år. För vi är väl inte så verklighetsfrånvända att vi inbillar oss att Europa är garanterat fred för all framtid? Och att möjligheten att bevara fred ökar om gemenskapsrelationer brister och nationalismen får slå sina klor i länder och regioner? Vi är väl heller inte så materiellt fixerade att vi föreställer oss att handel och nationell ekonomi är det centrala om freden kapsejsar?
EU har misslyckats med flykting- och integrationspolitiken. Så kan man förstås uttrycka det. Men det är ju varje enskilt land som beslutar i de frågorna. Och ska det bli annorlunda, ja, då måste EU få mer makt. Vi har hört från flera håll att ”EU måste bli smalare och vassare”, men ingen journalist vill visst fråga vad politiker konkret menar med det. (Jo, vi har fått veta att ”vargjakten klarar vi själva”. Men det kan ju inte vara medelst Brexit som EU skulle magra)
Hatet mellan folk och länder, efter andra världskriget och de ofantligt många tidigare europeiska krigen, var omätligt. Det var då, utifrån kristen tradition och människosyn, som varmt troende statsmän orkade och vågade börja bygga europeisk gemenskap. Det var kristna värderingar som vägledde dem. Det var en civilisationens ambition som de drevs av.
Att det gått snett av och till är inte något annat än bevis för vår mänskliga ofullkomlighet. Men om vi framöver ska leva med ett "nationalistiskt vi" och ett "internationellt de", då ter sig framtiden mer än dyster.
Talet om en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik måste nu tystna. Vladimir Putin sitter sannolikt i Kreml och ler. Jo, ledande europeiska politiker börjar få EU-mål i mun. Men de är sent ute. Måtte det inte vara för sent!
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
