Krönikor
Mediekris på Konsum i Torsby
Låt 2015 bli en vändpunkt, så att det demokratiska samtalet räddas.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Under de senaste åren har runt hundra lokala redaktioner lagts ner i Sverige. Det är en tredjedel av alla lokalredaktioner. Var femte journalist har tvingats lämna sitt jobb.
Det är ingen överdrift att säga att vi befinner oss mitt i en mediekris – och det är en kris som ofta främst drabbar landsbygden.
När Publicistklubben ordnade debatt i Stockholm på temat ”Klickad eller kickad” nyligen debatterades både lokaljournalistiken, digitaliseringen i branschen, och demokratin. Flera debattörer var ense om att branschens kris inte bara är branschens – utan i förlängningen också en kris för demokratin.
Medieforskaren Gunnar Nygren, som nyligen skrivit en rapport om läget i Sverige, menade att vi idag får en allt tunnare bild av vad som händer i Sverige. Mycket av dagens bevakning sker på distans, vilket i sig innebär att det blir fler artiklar om kriser, polisinsatser och olyckor. Mer ”blåljus”, mindre vardag.
Vad det här innebär för synen på landsbygden, på synen på vad som händer där, och även för utvecklingen av det viktiga offentliga samtalet på landsbygden, kan vi bara föreställa oss. Men det är inga trevliga scenarier som visar sig. Vad ska folk på Konsum i Torsby diskutera? Ja, vad är det de kan diskutera?
Låt mig gissa: det man vet att de andra vet och som också stått i tidningen, är det där våldsbrottet för två veckor sedan. Att skolan ska läggas ner eller att vårdcentralen flyttas – det vet man inte, för det har ingen skrivit om. Så ser konsekvenserna ut.
Bakgrunden till att tidningarna skär ned på bevakningen står förstås att finna i dålig ekonomi. Upplageraset för tidningarna, som har pågått i årtionden, accelererar nu, och flera debattörer menade att vi nu befinner oss vid den punkt när affärsmodellen som tidningar arbetat efter fram till i dag faktiskt är död. Det betyder att det är ytterst bråttom med åtgärder.
Kultur-och demokratiminister Alice Bah Kunke var närvarande på debatten – vilket säger en del om vilken vikt hon tillmäter dessa frågor. Hon berättade att hon nu initierat en utredning för att se över vilka stödmodeller man skulle kunna arbeta med i framtiden för att säkra att hela landets röster hörs i media.
Hon menade att detta ytterst är en fråga som berör demokratin. Det är lätt att instämma. Svårare att se vilka åtgärder som ska till.
Men kan då inte lokal journalistik på nätet vara en god ersättare för papperstidningen? I den bästa av världar kan det förstås bli så.
Men vem ska betala för god journalistik på nätet, när det mesta där är gratis? Det finns en naivitet bland nätförespråkarna om att allting kommer att lösa sig av sig självt. Men när ingen betalar löner, görs heller ingen bra journalistik.
Jag tycker att både mediebranschen och politikerna hittills har svikit landsbygdens befolkning. Låt 2015 bli en vändpunkt, så att det demokratiska samtalet räddas och så att alla röster får höras.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
