Krönikor
När jag handlar blir jag hög
Nu när jag satt ord på det kan jag också vända mig till Gud och be om vägledning.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
I min förra krönika skrev jag om pengar och om hur vi kan jobba med vår relation till pengar, för att inte låta dem styra oss. Jag fortsätter på temat. Den senaste månaden har jag verkligen iakttagit mig själv och mina barn för att vi ska få en ännu sundare relation till pengar. Kanske trodde jag att jag kommit en bit på vägen, men vissa dagar har jag faktiskt blivit lite chockad över vilket övertag pengar fortfarande har över mig.
Hur konstigt det än låter och hur andlig jag är, har jag insett att jag likt så många andra har satt ett likhetstecken mellan bankkontot och mitt egenvärde som människa. Alla har vi ju toppar och dalar kopplade till vår ekonomi. Jag som musiker har vissa veckor som är helt blanka och sedan andra där inkomsterna kan täcka mina utgifter för flera månader framåt. Att låta det ojämna pengaflödet påverka hur jag ser på mig själv och livet är så klart helt galet. Ändå gör jag det.
När jag började syna mig själv insåg jag ganska snabbt att jag under mina blanka veckor var mer stressad än vanligt, hade en allvarligare jargong med mina barn och gärna drog mig undan från vänner och bekanta. De veckor som cashen strömmade in maximalt var jag på topp. Jag bjöd hem vänner och var den där roliga, skojiga lekfulla pappan som mina barn älskar.
En annan läskig upptäckt jag gjort är vad som händer med mig när jag går och handlar. Oavsett vad jag handlar, mat, kläder, smycken, resor, leksaker eller bilar, blir jag hög av att spendera pengar. Till och med när jag går till mataffären kan jag bli så fartblind att jag när jag kommer hem inser att jag har köpt mat för hela kvarteret. Jag kan fylla min redan fyllda kyl tre gånger om.
Ni där ute som liksom jag vuxit upp i fattigdom vet vad jag pratar om. Överkonsumtion blir vårt sätt att försöka få en balans i den obalans vi upplevde som barn. Avsaknaden av mat, kläder, leksaker och ekonomisk trygghet hänger kvar och gör att vi handlar som vi gör som vuxna. Visst, det kan vara läskigt att se sanningen i vitögat, men för min del har det varit viktigt att, precis som jag gör nu, sätta ord på hur det faktiskt ligger till. För när jag gör det märker jag att det inte längre har samma kontroll över mig.
Nu när jag satt ord på det kan jag bearbeta allt det som finns bakom mitt beteende. Det bästa är jag nu också vända mig till Gud och be om vägledning. Jag löser inga av mina problem på egen hand. Jag behöver honom och han måste få veta. Och som min mormor Gurli brukade säga: Trollen spricker i solsken.
Dogge Doggelito är artist har skrivit krönikor på Dagens livsstilssidor.
