Krönikor
Önskar henne en lysande framtid
Mitt hjärta krossades när jag såg hennes sorg.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Häromdagen träffade jag en trettonåring som kunde ha varit min dotter. Hon hade vackra, mandelformade, ljusbruna ögon som skimrade grönt i solen. Hennes leende var självsäkert och det kolsvarta afrohåret var uppsatt i en stram fläta. Hennes längd gjorde att ingen på hela skolan vågade tjafsa med henne, inte ens lärarna. Hon pratade högljutt på sin rinkebysvenska och ja, hon stack ut.
Vi möttes och pratade en lång stund. Hon hade precis varit på utvecklingssamtal. Ordet utvecklingssamtal låter positivt, utvecklande och spännande, men den här tonåringen var både ledsen och besviken. I somras hade hon haft gråten i halsen när hon läst igenom sina betyg under skolavslutningen. Då hade hon bestämt sig för att hon skulle göra en förändring. Hon skulle ta hjälp med läxorna varje vecka och höja betygen i de viktigaste ämnena.
Peppad hade hon kommit tillbaka till skolans hösttermin. Men det enda hon fått höra av lärare, mentorer och familj var att hon var ett hopplöst fall. Att hon är kaxig, uppkäftig, lat, frånvarande och störande.
På det senaste utvecklingssamtalet hade mentorn bara konstaterat att hon skulle sänka sina betyg om hon fortsatte som tidigare. Hon berättade för mig att hon försökt flika in att hon faktiskt ville höja sina betyg, men då hade läraren bytt samtalsämne och i stället klagat på hennes personlighet. Mitt hjärta krossades när jag såg hennes sorg. Hon spände sina ögon i mina och sa:
– De tror att de kan säga vad som helst till mig för att jag ser stark ut, men jag orkar faktiskt inte mer. Jag vill bara försvinna från denna värld.
Jag kan inte förstå hur någon kan ta sig rätten att ifrågasätta någons drömmar. Vem tror man att man hjälper genom att påpeka brister i personligheten? Eller vem vill man hjälpa genom att påpeka att betygen kommer att sänkas? När man är tretton letar man efter sin identitet. Samtidigt ska denna tjej också prestera och bete sig som alla andra förväntar sig,. Inte prata invandrarsvenska, inte säga emot lärare och inte prata högt.
Om jag fick önska en enda sak som skulle slå in, skulle det vara att någon skulle hjälpa henne att nå sin dröm. Att nå sin fulla potential. Att någon på skolan ska se bortom den hårda tuffa fasaden och se en tjej som försöker hitta sig själv. Att hennes rinkebysvenska är en fas. Att hennes betyg går att höja. Att hennes självförtroende ska boostas och inte tryckas ner. Att hennes ifrågasättande är en tillgång. Att samhället behöver fler högljudda tjejer som henne som gillar att göra sig hörda.
Jag önskar henne en familj som inte ska tro på hennes mentors domedagsprofetia, utan på en framtid där betygen bara kan bli bättre med lite stöd på vägen.
Hon kunde lika gärna ha varit min dotter. Därför önskar jag med varje cell i min kropp en skinande framtid för den kaxiga tjejen med de vackra ögonen.
Dogge Doggelito är artist har skrivit krönikor på Dagens livsstilssidor.
