Krönikor
Öyvind Tholvsen: Onlinegudstjänster gör att vi jämför alla på scen med influencers
Vi blir något mycket mindre än vi var tänkta att vara.
Digitalisering är i stort helt rätt, men pastorer jag pratat med tycker att det som sker nu är jätteläskigt.
Öyvind Tholvsen
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
I söndags var jag ledig och följde vår gudstjänst via webben. Vi hade samlats i soffan hemma och tog sista tuggorna av brunchen när allt drog i gång klockan 11. Vi valde att följa vår egen gudstjänst. Men det var just ett val. För nu är det lika långt till Hillsong i Stockholm och Pingstkyrkan i Jönköping eller Transformation Church i USA.
Men grejen med vår församling är att de som utgör lovsångsteamet är Mathilda, Erik, David och Elin. Elina, Charles, Filippa samt Hanna, Joshua och Theo. De finns ingen annanstans.
Basisten David ska snart gifta sig med Victoria och jag ska få viga dem senare i vår. Trummisen Theo är grym. Han tog ledigt i somras och satte sig i en lastbil och körde till Örebro för att hämta vårt flyttlass. Inte för att vi kände varandra sedan tidigare, utan för att han ville hjälpa nya pastorsfamiljen med flytten.
Filippa, Hanna och Mathilda är med i samma husgrupp som jag. Vi firade nattvard tillsammans på ett näs längs sjön Varpan på påskaftonen. Vi lär känna varandra och möts för att be för varandras familjer och delar vardagslivets motgångar och höjdpunkter. Vi är församling tillsammans.
”Nu ställer vi inte in, vi ställer om.” Det sa vi alla och många av oss gör det också efter bästa förmåga. Massor av goda initiativ tas. Digitaliseringen är i flera avseenden helt rätt.
Men när pastorer jag pratat med är ärliga, tycker de att det som sker nu är jätteläskigt. Nattsömnsrubbningar förekommer. För när vi ska leva kanske ett halvår utan att mötas prövas vi som enskilda, gemenskap och ledare bortom det vi är vana vid. Har vi den andliga stadga som krävs för detta?
Vad sker med oss i allt detta, vi som har konsumtionsvanor i benmärgen? Tv-gudstjänster är svåra att göra bra. Och sedd genom en skärm kan pastorn verka taffligare än vi kände henne eller honom som. Nu jämförs vi med andra influencers och tv-personligheter. Går vi genom rutan? Andra församlingar som lever där gräset är grönare levererar. Och allt är dokumenterat genom blå tummar, röda hjärtan och gula ansikten som ler mot oss.
Det som händer just nu är i värsta fall en maximal reducering av församlingsliv ner till något att titta på. Vi blir något mycket mindre än vi var tänkta att vara. Risken är att sekulariseringens starkaste kraft, glömskan, smyger sig in och ersätter församling sänd i ett uppdrag med sökandet efter den optimala gudstjänstupplevelsen. Som om jag var en bil som behövde bränsle och inte del av en kropp som är i ett missionsuppdrag tillsammans med andra.
Kommer vi ur detta med livet i behåll? Församlingslivet alltså. Med en ovanligt stor gåva av andlig urskiljning är det möjligt.
Öyvind Tholvsen är ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.
