Krönikor
Pacifism i terrorns tid
Att bekämpa våld med våld är att hälla bensin på elden.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Om man sympatiserar med pacifismen anses man i bästa fall naiv och godtrogen. I värsta fall betraktas man som omoralisk, eller, med Sara Skyttedals ord, som “ett större hot än kärnvapen”.
Eftersom pacifismen anses orealistisk läggs hela tiden bevisbördan på oss. Vad säger ni om Hitler? frågar man. Eller om IS, för den delen. Är det inte rätt att stoppa dem, och rädda oskyldigas liv?
Men detta är att rigga diskussionen på ett märkligt sätt. För först ställer kriget till med elände, sedan anklagas pacifisterna för att inte kunna reda upp i denna röra. Hur stoppar man Hitler? Lämpligen genom att inte inleda första världskriget. Utan det ingen tysk revanschism, och inget folkligt stöd för Hitler. Vad ska vi göra åt IS? Testa att inte invadera Mellanöstern: Islamiska staten fanns inte innan bomberna föll.
Jag vet att vi inte kan resa tillbaka i tiden. Men låt oss åtminstone lära av våra misstag. Att bekämpa våld med våld är att hälla bensin på elden. Galningar kommer alltid att finnas, men vi kan i alla fall låta bli att skapa en miljö där de kan få folkligt genomslag. Att undvika våld hamnar då högt på listan, men det finns också andra verktyg i pacifismens verktygslåda: utbildning, fattigdomsbekämpning, nedrustning.
I själva verket är pacifismen den mest realistiska positionen. Utgångspunkten för en pacifistisk hållning är mycket enkel: människan kan inte hantera våld. Vi kan tala vackert om rättfärdiga krig, men snart eskalerar det och så slutar det ändå med att vi fäller brandbomber över Dresden, trots att kriget redan är vunnet (som USA och England gjorde år 1945).
I dag säljs kriget in med termer som "kirurgisk precision", och vi försäkras om att det bara drabbar de onda. Men krig är inte kirurgiska, utan en blodig röra. Satelliter och GPS-utrustning ändrar inte på det.
Nyligen läckta dokument från USA:s militär visar att nio av tio av de som dödas vid drönarattacker är civila. Som Edward Snowden konstaterade i lördagens DN råder det inget tvivel om att drönarprogrammet skapar fler terrorister än det dödar.
Man skulle kunna hävda att kriget mot terrorismen skötts dåligt, men att detta inte är tillräckligt för att avfärda alla krig. Men var är exemplen på krig som gett oss en godare värld och en tryggare framtid? Var är krigen som svarar upp mot de stränga kriterier som filosofer och statsvetare har angett för att ett krig ska kunna räknas som rättfärdigt? Krig där våld verkligen har varit sista utvägen, där det inte funnits dolda motiv och man lyckats med föresatsen att skydda oskyldiga liv?
Slutsatsen av all denna erfarenhet måste bli att det är naivt och orealistiskt att använda våld som politisk lösning. Det är en sak att polisiärt gå in och skydda hotade människor, men att utplåna våld med våld har inte visat sig fungera. Därför är pacifismen den enda realistiska hållningen.
Joel Halldorf är teologie doktor och tidigare skribent på Dagens ledarsida. Han medverkar regelbundet på Dagens kultursidor.
