Krönikor
”Stora grabbar” i kyrkbänkarna
’Han sa att Gud älskar oss’, svarade flera av idrottsgiganterna.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Gunder Hägg med sina många världsrekord, Rune Andersson, en lysande idrottsman från Birger Sjöbergs hemstad Vänersborg, Lennart Strand, som kunde explodera i fart på löparbanan, P-O Trollsås, häcklöparen med åtskilliga guldmedaljer, Dan Waern, den förste svensk som sprang drömmilen, höjdhopparen "Stickan" Pettersson … De satt på första bänkraden – de "stora grabbarna". "Stor grabb" blir man om man som kvinna eller man presterat mer än berömvärda rekord och resultat på arenorna.
Färila kyrka var sprängfylld. Det var under de där åren då SJ sponsrade World Cup i bandy, som ägde rum i Ljusdal. Lite längre bak i den stora "katedralen" satt ishockeylegenderna Roland Stoltz och Lasse Björn. Bandykungen Björn Swartswe såg till så att alla kunde bänka sig och trivas.
Midnattsmässan i Färila var ett avbrott för oss som inte orkade huttra oss genom alla matcherna. De pågick dygnet runt. Kantorn i kyrkan dirigerade en välövad jättekör och vi var några stycken tillresta som medverkade som instrumentalister.
Själv spelade jag duett med Ernie Englund (bara hans namn nämns är vi säkert många som hör inom oss när han trumpetade Gotländsk sommarnatt). Vänsterpartiets dåvarande partisekreterare, den skicklige saxofonisten Kenneth Kvist och jag tutade oss igenom en rad kända andliga melodier.
Den socialdemokratiska kommunledningen tog alltid hjärtligt emot.
Det idrottspolitiska evenemanget började varje år med en debatt. Då satt Thorbjörn Fälldin ordförande och fördelade ordet med myndighet. Det hörde till att Kenneth Kvist och jag skulle gnabbas i debatten, men vi var de bästa vänner. Ett år försökte en av debattörerna göra sig rolig på min bekostnad. Det var ett dumt tilltag. John-Olle Persson, borgarråd i Stockholm täppte till truten, som det hette, på vederbörande, och jag behövde inte använda en sekund till försvar. Det var något om min kristna tro som skulle förlöjligas.
Häromdagen fick jag frågan: "Vad minns du från World Cup i Ljusdal?" Det var minst sagt roligt att få erinra sig och återberätta. Allra bäst kommer jag ihåg det årets midnattsmässa då Uno Wennerholm, den tidigare förbundskaptenen i bandy, stegade fram i Färila med sin trombon. Uno var en skicklig musiker med hemvist i Frälsningsarmén. Han började med att tacka: "Så roligt att se er, Gunder Hägg, Arne Andersson … alla här på första bänk. Tänk så mycket spänning ni har skapat och så många trivsamma stunder. Tack ska ni ha! Gud älskar er!"
Och så spelade han sitt solonummer.
De ”Stora grabbarna” kom och besökte mig i riksdagshuset. Vi hade blivit de bästa vänner.
I bankhallen – det är stora entrén till riksdagshuset – uppstod en liten ordväxling mellan Gunder Hägg och några i gruppen.
”Glöm det nu och kom ihåg vad Wennerholm sa.”
”Vad sa han?” frågade jag, enbart för att testa.
”Han sa att Gud älskar oss”, svarade flera av idrottsgiganterna.
Och det räcker som hälsning alltjämt. Hela 2015! Gud älskar oss.
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
