Krönikor
Talet om ”skökan i Rom”
Jag nästan kräks när jag läser sådant.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Jag är inte katolik, tillhör inte den katolska kyrkan, är medlem i Svenska kyrkan, EFS och Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby under ledning av Peter Halldorf. Men jag har alltsedan tonåren haft fina erfarenheter av katolska kyrkor, gudstjänster, förkunnare (främst Wilfrid Stinissen) och påvar (i första hand Johannes Paulus II).
Möten med bland annat Stinissen och Johannes Paulus bidrog till att åter göra mig till en som ville vara kristen. Men detta har, som sagt, inte medfört att jag konverterat.
Jag har visserligen både mött och läst katoliker som jag funnit frånstötande. Det är dock inte dessa som avhållit mig från att konvertera. Ty sådant folk finns inom alla kyrkor och trosriktningar. Även hos oss.
Till exempel finns det en grupp fanatiska påvehatare som ibland dyker upp och gör det svårt för oss som vill tillhöra den svenska kyrkan eller frikyrkligheten.
Häromdagen fick jag ett anonymt brev från just en sådan. Han varnar mig för att ”låta lura mig av den Ormen”, vilket avser påven. Därtill bifogar han det senaste numret av tidningen Midnattsropet (nr 5, 2016) med tema ”Påvespecial”.
Redan första meningen innehåller signalorden ”den katolska skökoanden”. Katolska kyrkan har blivit ”ett tillhåll för mördare, bolare och månglare, en rövarkula bortom alla historiska jämförelser”. Vidare: ”Världens största kyrka har blivit känd för sitt gangstervälde med tentakler ut över hela världen”. Påven uppges ha ”fascistiska uppdragsgivare” och katolska kyrkan karaktäriseras av ”svartkonst, bländverk, prål och falsarier på alla samhälleliga områden”.
Artikeln är skriven 1989 av dåvarande Maranataledaren Arne Imsen, men är återgiven på central plats i tidningen Midnattsropet nr 5 år 2016, med anledning av nuvarande påvens besök i Lund – Malmö.
Tidningen återger flera antikatolska texter av kända namn från den tidiga frikyrkligheten till exempel Spurgeon, Barratt och Lewi Pethrus. Men även dåvarande svenska statskyrkan är representerad, av kyrkoherden i Floda NP Wetterlund (1852 – 1928), på sin tid välkänd präst och författare. Hans huvudbudskap är: ” Den romerska skökan är själva ärke-trollpackan. Och hon är moder till trollpackorna på jorden.”
Jag nästan kräks när jag läser sådant.
Midnattsropet startade på 1970-talet som organ för Arne Imsens med rätta kritiserade Maranatarörelse. Nu har den till antal och inflytande krympt till en spillra. Det är något att vara tacksam för.
Men frågan är om vi i vår del av kyrkligheten är helt och hållet befriade från aversion och antagonism mot "det katolska". Dessvärre finns det anledning att tro att det inte är så. Jag har hört talet om "den katolska skökan från Rom, faktiskt också om "trollpackan", även i vanligtvis städade sammanhang.
Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.
