Krönikor
Tv-liv som bara handlar om yta
Hollywoodfruarnas liv utspelar sig i den absoluta dumhetens utmarker.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Många trodde nog till en början att Hollywood-fruarnas tid skulle bli kort i rutan. Men icke.
Själv har jag lite svårt att hålla reda på antalet säsonger som Maria Montazami, Anna Anka och Agnes-NicoleWinter har hemsökt svenska tv-soffor i ”Svenska Hollywoodfruar” (TV3). Många ser de här kvinnorna som någon typ av föredömen – när Maria Montazami besökte Vällingby i höstas ringlade kön sig lång.
Själv tycker jag att programmen är som ”My little pony” i förväxt vuxenform. Precis som ”My little pony” handlar det om absolut ingenting. De oändliga tebjudningarna i det tecknade barnprogrammet har här bytts ut mot meningslösa middagar, där vuxenponnyerna slänger med håret och gnäggar förtjust. Sedan trippar ponnyfruarna omkring i sina mer eller mindre fantasifullt utstyrda palats, frustar lite över att den egna gräsmattan inte är lika grön som grannens, tar med sin lilla prydnadshund till en salong där den lilla golvmoppen får ett bubbelbad och rosetter i håret, sätter ut svenska flaggor utanför huset och galopperar iväg till ytterligare en skönhetsbehandling.
Jag har ju sett en hel del i tv sedan grannen först skaffade denna modernitet i min barndom – men det här är det mest korkade jag någonsin har sett. Hollywoodfruarnas liv utspelar sig i den absoluta dumhetens utmarker. Livet som levs här handlar enbart om yta, om att som Agnes-Nicole betala en förmögenhet för att få en solbränna som varar en kväll, om att pynta sitt badrum med små tofsar, om att hugga sönder palmer som man kunde fått betalt för därför att blomsteraffären "ska få se".
Observera att jag nu talar om den representation som möter oss tittare. Jag uttalar mig inte om privatpersonerna Maria, Anna och Agnes-Nicole. Utan om de delar av dessa personer som vi serveras i ”Svenska Hollywoodfruar”.
Känslan av barnprogram för vuxna förstärks ytterligare av den käcka mansrösten/speakern som till exempel berättar för oss tittare att nu så kommer Anna körande här i sin bil, och den har kostat jätte-jätte-mycket!
När jag plågade mig igenom ett avsnitt förra veckan blev jag så generad å allas vägnar att jag kände mig illamående. Jag vet att man kan välja att skratta: ”Men kolla så korkade de är..!” Själv gillar jag dock inte att bli intvingad i den tittarpositionen – jag föredrar att skratta med människor, inte åt dem.
Är jag moraliserande? Absolut. Någon enda gång måste man få ta fram och använda det gamla dammiga ordet moral. Till exempel när det handlar om ytterligt rika personer som slösar bort förmögenheter på sin egen fåfänga (det finns alternativ – tänk Bill Gates).
Alla kan vi vara slösaktiga och dumma alltemellanåt. Men få skulle gå med på att sälja sina sämsta jag som underhållning. Låt oss hoppas att den långdragna tv-flirten med fruarna inte resulterar i ett äktenskap – tjejerna som köade i Vällingby behöver andra förebilder.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
