Krönikor
Ung vuxen-konfa behövs
Det behövs en konkret utmaning vid insteget till vuxenlivet.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
I eftermiddag medverkar jag, tillsammans med bland annat kollegan Elisabeth Sandlund, i ett samtal på Nyhemsveckan med temat "Leva överlåtet hela livet". Ett viktigt och svårt ämne, inte minst utifrån den livspassage som jag har skrivit och talat mycket om genom åren: Från barn- och tonårstro in i en vuxentro.
Många snavar på den tröskeln och det tidigare så självklara stannar av.
Det finns många olika anledningar till varför det blir så och kanske kommer vi in på dem i dagens samtal, men en av de viktigaste sakerna att fundera kring är vad kyrkan kan göra för att vända utvecklingen så att fler växer till istället för bort när de växer upp. En av de saker jag tror mest på är att mycket aktivt ta tag i övergången in i vuxenlivet och låta det bli ett konkret avstamp.
Så ser det allt för sällan ut. Vanligast är att barn- och tonårstiden med alla sina samlingar och aktiviteter antingen mynnar ut i ingenting när den riktade verksamheten tar slut någonstans kring studenten, eller att någon form av unga vuxna-arbete tar vid och rullar på. Det senare är förstås lovvärt och allt som oftast väldigt bra, men jag skulle önska att något ytterligare tillfogades.
När Josua fick uppdraget att ta över efter Mose och leda Israels folk vidare in i nästa fas så samlade han tydligt ihop dem, utmanade folket att göra ett nytt ordentligt ställningstagande och reste därefter en stor sten som skulle vara ett vittne, en påminnelse om deras beslut (berättelsen finns att läsa i Josua 24).
Här finns att lära. Tänk om kyrkan skulle instifta en ceremoni som inte finns i Bibeln men som helt klart är biblisk, utifrån Josua-exemplet men även en rad andra. En form av ung vuxen-konfirmation där man får undervisning om vad vuxenlivet innebär för nya trosutmaningar, råd inför framtiden av erfarna ledare och möjlighet att fatta ett förnyat beslut. Hur det skulle vara upplagt? Vet inte, kanske en veckolig kurs som löper över en termin, eller en långhelg eller lägervecka på sommaren. Formen kan skifta, men att aktivt ta tag i vägledningen av tonåringar in i nästa livsskede borde prioriteras. Och varför inte, som avslutning, låta beslutet bekräftas genom något fysiskt så att det inte stannar vid enbart en känsla? Inte stenresning kanske, men mottagandet av en ring, ett halsband eller något liknande att bära som påminnelse och vittne.
Om församlingarna fick ordning på detta kanske bibelskolorna skulle kunna återgå till att förbereda eleverna för tjänst istället för att som nu, enligt vad pastorn Fredrik Lignell påpekar i sin debattartikel i dagens tidning, ha funktionen att reda ut vad eleven själv egentligen tror på.
Ambitionen om överlåtna liv hela livet är helt rätt, men ska det ske så måste det aktivt arbetas för det. Och då är övergången in i vuxenlivet en av de klart viktigaste passagerna att vägleda i för att möjliggöra ett gott avstamp in i framtiden.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
