Våga ställa varför-frågor

I Uppenbarelseboken hittar vi sju brev till olika församlingar i Mindre Asien där Jesus kritiserar flera av dem för att de ägnar sig åt avgudadyrkan. Avgudadyrkan är ett begrepp som inte används särskilt frekvent i vår samtid förutom under höstens fredagskvällar (Idol betyder ju avgud). Begreppet kan förstås som att ge något ett egenvärde i sig själv i stället för att se det som ett medel för tillbedjan av Gud. Utifrån Jesu kritik i Uppenbarelseboken borde även våra församlingar ställa sig frågan: Vad ger vi ett egenvärde bredvid Gud?

Jag längtar efter församlingar som ofta ställer frågan ”varför?” eftersom den frågan är det viktigaste vapnet i kampen mot vår egen avgudadyrkan. Varför har vi scout? Varför ska vi arbeta för att integrera nyanlända? Varför ser våra gudstjänster ut som de gör? Allt församlingen gör måste vila på en teologisk vision! Visionen måste sedan föras vidare till nya människor i församlingens gemenskap. Annars finns risken att praktiker vattnas ur, får ett egenvärde i sig själv och varför-frågan börjar besvaras med: ”Så har vi alltid gjort”.

Ett bra exempel på hur den teologiska visionen kan föras vidare ger min församlings pastor David Wedegård. I ett nyhetsbrev förklarar han varför församlingen varje år arrangerar kommunens största midsommarfirande. Han skriver att kyrkan är kallad att gå ut för att se och tjäna människor. Kristi kärlek ger oss inget annat val än att gå ut med hans kärlek och nåd till de som ännu inte fått möta honom. Helt plötsligt får volontärerna som säljer kaffe, eller bygger scen, en mycket viktigare roll.

Men varför-frågorna är precis lika viktiga i de praktiker som ses som självklara i församlingens liv, som till exempel nattvard och kollekt. Tänk om varje nattvardstjänare insåg att denne stod och delade ut befrielse, försoning, gemenskap och framtidshopp. Tänk om varje kollektör insåg att denne fick bära fram församlingens tacksamhetsoffer för allt Gud ger sina barn varje dag.

Min vision för kyrkan är att hon ska orka och våga ställa frågan "varför". Att jag använder ordet våga beror på att det kommer finnas praktiker som inte längre är burna av en teologisk vision. De måste då ges en sådan vision eller ge plats för andra praktiker eftersom en församling har begränsat med tid, energi och ekonomiska medel. När dessa resurser ska prioriteras om behöver nämligen personliga och/eller nostalgiska intressen kliva åt sidan.

I kyrkans kamp mot avgudarna får hon också söka vägledning hos Gud, till exempel genom Magnus Malms bön:

”Kom Helige Ande, öppna våra ögon för vad det innebär att följa Jesus Kristus. Väck vår vilja att förenas med honom och hans intressen i världen. Ge oss kraft att bryta med de makter som hindrar oss och led allt så att Fadern blir ärad och lovprisad genom Jesus Kristus vår Herre. Amen.”

Gustav Gillsjö