Krönikor
Varning för medberoende
Aha-upplevelser är journalistikens uppdrag och kärna.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Vi, vår generation, är med om något alldeles nytt när det gäller mediekonsumtion och de sociala kanalernas intåg i vår tid, men där vi samtidigt saknar koll på mycket av framtiden och nästa steg. En del oroas. Andra hänförs över “nya världar”.
Internet och digitaliseringen har påverkat och omskapat medielandskapet och förändrat många journalisters sätt att arbeta. Enskilda journalister sitter inte i lika stor utsträckning i olika arkiv och gräver eller djupintervjuar diverse källor. I stället görs en sökning på nätet för att få bakgrundsinformation eller inspiration till frågor om aktuella ämnen. Googles sökmotorer gör allt mer av det gamla journalistjobbet.
De sociala kanalerna har också gjort entré och frågar du mediechefer vad de är mest upptagna av nu kretsar mycket kring hur distributionen av nyheter ska se ut. "Vi måste inse att våra tittare och läsare inte alltid vill ha det vi vill ha," sa en mediechef till mig häromdagen. Och det är en bra hållning, men bara till viss del. För visst är det så att med digitalisering och nya kanaler har mediernas transparens ökat, samtidigt som sociala medier i någon mån avskaffat definitionen "tredje statsmakten" för traditionella medier.
Mediernas makt har på ett sätt minskat. Det är inte längre så kallade gammelmedier som sätter agendan för vad som är intressant. Men diket åt andra hållet är att medierna hamnar i ett slags medberoende till sin publik.
En av varningssignalerna för medberoende är att du är direkt rädd för en beroendepersons nyckfulla beteende. Mediepubliken har fått en lång rad möjligheter att konsumera nyheter på och eftersom det är omöjligt att ta in allt så har många ett ryckigt och nyckfullt användande. Det gäller då för mediehus att inte bara jaga efter vad som bestäms är intressant på Facebook eller Twitter (den senare kanalen används inte av mer än tre procent av Sveriges befolkning) utan hela tiden värna journalistik som adderar ett eller flera perspektiv till människors tillvaro.
Den tidning som inte skriver om det läsarna är intresserade av överlever inte – men samtidigt tror jag det finns ett journalistiskt uppdrag som handlar om att ärligt och ödmjukt ge "aha-upplevelser" och lyfta fram information som läsaren/tittaren/lyssnaren inte alltid hade kunnat hitta själv. Det är journalistikens uppdrag och kärna.
En poäng med papperstidningen jämfört med nätet är att man inte vet vad som väntar när man vänder blad. Plötsligt upptäcker man att man läser om något man inte hade en aning om att man ville läsa om. Hur håller vi kvar denna funktion i en digital värld där mycket går ut på att välja vilka spår man vill följa, så att vi inte skapar stuprörsmänniskor som vet allt om Afrika men inget om Asien, allt om Stockholm men inget om Norrland, allt om mitt eget sammanhang men inget om andras?
Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.
