Krönikor
Vi vore fattiga utan tiggarna
Det utbytet av medmänsklighet behöver vi i Sverige så väl.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
När Sverigedemokraterna har tagit ett nytt och framgångsrikt steg i valet 2018 är turisterna välkomna tillbaka till ett bättre Sverige. Det hälsade partiet i den uppmärksammade kampanjen i Östermalms tunnelbana häromveckan. Kanske kommer de att lyckas, med resultatet att den synliga fattigdomen minskar men den svenska fattigdomen tilltar.
Inte ekonomiskt, men på ett par andra områden.
Det är en rikedom att få och kunna ge till människor som verkligen behöver, där det gör djup och stor skillnad. Inte så att man gläds åt misären, men när den nu dessvärre är en verklighet är det bättre att få möta den och försöka motverka den i stället för att den trängs undan, bort under någon filt eller in under en bro. Den möjligheten att direkt, med ögonkontakt och några tillhörande ord, kunna hjälpa den med ett reellt och akut behov skulle tas ifrån oss om SD:s städning blev ett faktum. Det vore en fattigdom.
Och vi skulle bli ett fattigare land på fler sätt.
En nylig vardagsmorgon hade jag ett ärende till min lokala matbutik, där två romska kvinnor suttit med varsin pappmugg oändligt många timmar det senaste året. Efter mitt snabba ärende inne i butiken konstaterade jag att en av dem avvikit från sin post. Jag tittade mig omkring och såg henne på väg bort till ett par i 90-årsåldern som kämpade med en tung kundvagn. Hon övertog manövreringen av vagnen, öppnade kofferten och lyfte in kassarna innan hon öppnade bildörrarna och hjälpte paret in. Till sist vinkade hon till dem innan hon tog hand om kundvagnen så att den placerades i båset där affären vill att de ska stå och vänta på nya kunder.
Ingen personal fanns tillgänglig för att hjälpa det äldre stapplande paret, sådant utrymme finns inte i ett samhälle där effektiviseringar för att uppnå den maximala ekonomiska vinsten är standard. Alla andra kunder tycktes ha nog med sitt eller bråttom vidare. Men tiggerskan, hon såg och agerade och motbevisade därmed exempelvis Leif Boork – förbundskapten för damlandslaget i ishockey – som på söndagen twittrade om ”alla tusentals tiggare som inte gör ett handtag”.
Verkligheten är att det hade varit så hopplöst fattigt utanför matbutiken utan den fattiga kvinnan.
Och det är ingen engångsföreteelse, långt därifrån. Liknande berättelser, om tiggare som exempelvis skänkt sina för dagen insamlade medel i Världens Barn-bössan eller gett pengar till en kvinna som tappat sin plånbok och därför saknat medel för att ta bussen hem, hörs regelbundet. Fattiga på pengar, men rika på tid, omtanke och hjälp.
Nej, det gäller knappast alla, troligtvis finns det både djupt egoistiska och elaka tiggare också. Men det känns värre men den form av välbärgad egoism och elakhet som önskar tränga bort alla tiggare och därigenom beröva oss alla möjligheten att både hjälpa tiggarna och få hjälp av dem. För det utbytet av medmänsklighet behöver vi i Sverige så väl.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
