900 unga gav varandra en bra början

Nästa år är ett vitt blad. Spring in i år 2006 och ge Gud det lilla du har, så ska han multiplicera det, säger Jenny Bergh, ungdomspastor på Öckerö och en av konferensens talare.

I sporthallen i Sundsvall samlades cirka 900 ungdomar i helgen för att fira in år 2006. Bussar och bilar trotsade snökaoset och forslade tonåringar från hela Sverige till metropolen i Västernorrland. Längst åkte göteborgarna med sina 70 mil.

Joakim Lundqvist, ledare för den kristna elev- och studentorganisationen Ny generation, startar konferensen med att utmana åhörarna att våga stå upp för sin tro i vardagen under parollen: Din skola – ditt ansvar. Artisten Samuel Ljungblahd bjuder senare på skönsång i sin speciella stil och får hela hallen att gunga med.

Unite är ett helt nytt begrepp. Senaste åren har det firats på konferenser i Stockholm, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik och Jönköping. Men år 2005 planerade pingströrelsens ungdomspastorer för ett nytt koncept och hoppas kunna göra det till en tradition. Man vill bland annat utrusta och ge ungdomar verktyg att bygga upp sina egna församlingar.

– Tanken är att Unite ska bli årligt återkommande. Men nästa år blir det två konferenser – en i Norrland och en i Stockholm – på grund av resekostnaderna, säger Liza-Maria Norlin från Sundsvall. Tillsammans med Johannes Magnusson, ungdomspastor i Pingstkyrkan i Sundsvall, har hon det yttersta ansvaret.

Förutom ledningsgruppen med bland andra Marcus Ardenfors, Eskilstuna, Jenny Bergh, Öckerö, och Samuel Hector, Uppsala, står ett stort antal frivilliga bakom ett proffsigt arrangemang, där de små detaljerna vittnar om mycket planering och förberedelse.

Sporthallens entré myllrar av ungdomar, ledare, och utställare. En trappa upp är en mindre hall kreativt inrett som kafé och aktivitetsrum med dansmaskin, karaoke och smyckade bord. Allt används flitigt.

Inne i den stora hallen fylls den rejäla scenen varje möte av ett tiotal handplockade musiker från olika sammanhang, under ledning av Samuel Hector. Hela hallen är med från första tonen. Förväntan ligger tjock i luften. ”Du, Gud är stor och mäktig, uppstånden kung för evigt.”

– I går kom ett femtiotal personer fram på frälsningsinbjudan, efter det kom runt 200 som ville överlåta sig på nytt till Gud. Då står man med tårar i ögonen. Det handlar inte om att leda lovsång, musiken är inte grejen. Det handlar om att leda ungdomar till Gud, säger Hector.

Kvällens budskap av Marcus Ardenfors är enkelt men effektivt: Alliera er. Unite! Tillsammans med varandra och tillsammans med Gud blir vi starkare kristna.

Förbönen framme vid scenen erbjuder personliga samtal. Viktiga beslut tas. Tårar rinner nerför kinder.

– Jag har bestämt mig för att vara snäll mot en kille i klassen som har det tufft, säger någon. En annan vill vittna mer för sina klasskompisar och en tredje vill bekänna sin tro.

Det stora mötet kontra det lilla. Mitt i ett hav av människor kan den varmaste intimitet infinna sig. I sången, i bönen och i budskapen som landar rätt.

– Jag har haft en tung höst och kom hit för att få höra undervisning. Det känns som en bra början på nästa år, säger Erik Klintenberg, 18 år från Borås.

Förutom Samuel Ljungblahd fanns Sundsvalls egen stolthet Skyplugged på plats. På fredagskvällen gör punkrock-bandet succé med sin kaxiga framtoning och sina spikraka texter – bland andra ”Ain’t got no monkeys in my family”, ”jag har inga apor i min familj” som är en känga till Darwin och evolutionsläran. Det tjocknar framför scenen och man förenas i ett kollektivt hoppande, för att i nästa stund stå och svaja med tändare i händerna under de få lugna låtarna.

Själva nyårsafton bjöd på middag, spex av gänget ”Tjejer som spexar” från Linköping (bestående av sex killar), dansgolv och sist ”Worship unplugged”, en stund inför Gud efter tolvslaget.

En skön motvikt till hur många andra i Sverige firade. Ett evenemang där glädjen och festyran är minst lika stor som på de ställen där alkoholen flödar. En ungdomsfest där matbackarna med lappar som säger ”Aja baja” inte rörs av någon, där dekorationerna på toaletten ligger kvar osaboterade och sovtiderna respekteras av alla. Nåja – nästan i alla fall.

Sandra Bolin, 17 år från Göteborg, är jättenöjd med konferensen och vill precis som alla andra gärna komma tillbaka nästa år, men har haft svårt att orka med dagarna.

– Det är svårt att sova när folk omkring har ljudtävlingar. Men när man blir övertrött, då går det ändå.