Anders Piltz: Fastans frågor

Om några veckor lämnar Benedictus XVI ämbetet som påve, den tvåhundrasextiofemte i raden efter aposteln Petrus. Tillåt mig att som en hälsning från honom sammanfatta hans undervisning på askonsdagen förra veckan.

Talet fyrtio har biblisk förankring. I fyrtio år vandrade israeliterna genom öknen som en del av sin utbildning att bli Guds folk. Frestelsen till avfall var alltid överhängande. I fyrtio dagar fastade Jesus i öknen och blev där frestad av djävulen.

Öknen är platsen för tystnad, fattigdom, frågan vad som är väsentligast, platsen för mötet med Gud. Platsen för frestelserna. Att meditera över Jesu frestelser är en inbjudan att svara på frågan: vad är viktigast i mitt liv? Jesus frestas att förvandla stenar till bröd. Han svarar att människan också hungrar efter sanningen, efter Gud. Den andra frestelsen är att gripa makten över världen. Jesus vet att den makten inte räddar världen, bara korsets makt, kärlekens och ödmjukhetens makt. Tredje frestelsen är att sätta Gud på prov, att utföra något spektakulärt för att väcka beundran. Det vore ett sätt att manipulera Gud i eget intresse, att sätta sig själv i hans ställe.

Frågan ställs alltså: vem är herre i mitt liv, Gud eller jag själv? Fastetiden inbjuder till omvändelse, till att sätta Gud i främsta rummet. I dag kan ingen vara kristen bara på grund av sin bakgrund eller genom omgivningens påverkan. I dag krävs ett personligt, aktivt ställningstagande, en daglig omvändelse. Ingen kan automatiskt vara trogen i sitt äktenskap, visa barmhärtighet i det dagliga umgänget med andra, lämna plats för bön och inre tystnad, motstå frestelsen att manipulera livet genom abort, eutanasi och embryoselektion. Man måste medvetet ställa sig på Guds sida.

Den ryske vetenskapsmannen Pavel Florenskij kände under sin uppväxt hat mot religionsundervisningen i skolan men hörde en dag sig själv utropa: ”Nej, man kan inte leva utan Gud!” Han blev därefter munk.

En ung holländska, Etty Hillesum (som senare dog i Auschwitz), hade levt långt borta från all religion. Hon skrev i sin dagbok: "Det finns en djup källa i mig. Gud är den källan. Ibland lyckas jag nå honom, ofta blockeras den av sten och sand. Gud måste grävas fram igen."

I sitt splittrade och rastlösa liv fann hon Gud mitt i nittonhundratalets största tragedi, Shoah. Den sköra och frustrerade flickan fann genom tron inre frid och kärlek och kunde till slut säga: ”Jag lever i ständig närhet till Gud.”

Vårt inre måste stå öppet för Guds besök. Därför får det inte invaderas av illusion, yta och materiella ting. Omvändelse är att se till att sanningen, gudstron och kärleken blir de viktigaste drivkrafterna i det alldagliga livet.