Anders Piltz: Guds rike är en upp- och nedvänd värld

"När hösten mörknar kring vår jord vi firar Alla helgons dag", heter det i en hymn. Allhelgonadagen infördes av kejsar Ludvig den fromme år 835 och förlades till 1 november. Tanken var att minnas alla de heliga som visat att Bergspredikans saligprisningar faktiskt kan omsättas i praktiken. Vill man ha en kommentar till Matteus kapitel 5 kan man hänvisa till dessa människoöden.

I raden av helgon ser man exemplen på den paradoxala lyckan i Guds rikes upp- och nedvända värld: här gäller inte framgång, rikedom eller militära, ekonomiska och erotiska erövringar. Här är det de fattiga, sörjande, ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade, fridsstiftande och förföljda som prisas saliga. Under var och en av dessa rubriker kunde man räkna upp en ändlös lista exempel på evangelisk fattigdom, människor som blivit berövade allt men ändå var glada, till och med upprymda, för att de fick lida för den bästa sak, för Kristus själv.

Hör man ordet helgon tänker man kanske på snidade och förgyllda figurer med gloria på huvudet. Men helgon finns nu, vi har alla mött dem. Evangeliet är inte bara en text i en bok, skriven för tvåtusen år sedan. Evangeliet kan också läsas i den text som är levande människors liv. Helgade människor, dessa som efterliknar Kristus, blir en inspiration att sträva efter större förening med honom i vardagens utmaningar, att tillämpa tron, hoppet och kärleken i livets normala omständigheter.

Katolska kyrkans definition av en helig människa är att vederbörande levt sitt kristna liv utan krångel, med lätthet och inre glädje. Denna glädje framskymtar också i de svåraste omständigheter. Detta behöver inte vara något spektakulärt, det kan mycket vara trohet i vardagens glanslösa uppgifter. Utmaningen är att bevara sin skuldlöshet, att aldrig medvetet bryta mot något av Guds bud, att bära lidanden och prövningar i tålamod, kärlek och bevarat hopp, oförvillat av känslolivets nycker. Ett sådant konsekvent liv, med siktet inställt på himlen, är ett tecken på Andens gåvor.

Ett helgon är ingen dyster fakir utan en person som utstrålar Kristi glädje i den helige Ande. Och: dag skall ej prisas förrn sol gått neder. Om en människas rykte om helighet växer efter hennes död, då skvallrar det om att kristenlivet var autentiskt.

Martyrerna är det tydligaste tecknet. Låt oss ta två protestantiska helgon, syskonen Hans och Sophie Scholl, studenterna i München som under andra världskrigets mörkaste tid, vägledda av sin kristna tro, manade till uppror mot Hitler och avrättades med giljotin i februari 1943.

Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner, det var de sista ord de hörde, av prästen som hjälpte dem ta de sista stegen.