Anders Piltz: Människan är bara ett strå

Ärftlighetslagarna upptäcktesav augustin­abboten Gregor Mendel, genetikens fader, på 1800-talet. Alltsedan dess har vi gjort enorma framsteg i förståelsen av livets osynliga arkitektur, de processer i celler och molekyler som styr allt levande. Vi lär oss ständigt mer om de mekanismer som gör att kroppen fungerar, liksom vad det är som kan fallera och orsaka sjukdomar och det som blir slutet för många: att ett organ upphör att sköta sin tjänst, därför att dess tid är ute. All denna kunskap, resultatet av tusentals forskares outtröttliga nyfikenhet och energiska letande efter naturens dolda samband, gör det möjligt att snabbare ställa diagnoser på ärftliga sjukdomar och finna bot mot dem. I och med att hela det mänskliga genbiblioteket blev läsligt i början av detta sekel har man kunnat kartlägga skillnaderna mellan personer och populationer, något som öppnar vägen för fantastiska möjligheter för medicinen i framtiden.

För att inte tala om möjligheterna att långt i förväg förutsäga vilka sjukdomar som kommer att drabba en individ, och ungefär när det sker. Varje försäkrings- bolag skulle förstås vilja veta precis vilka sjukdomar en person sannolikt drabbas av. Vilket underbart underlag för beräkning av premien! Och jag själv kan i god tid få veta om jag är i riskzonen att drabbas av cancer. Fast är det en kunskap jag vill ha? Föredrar jag okunnighet i just detta fall? Tanken svindlar.

Människan är större än kroppens funktioner. Tankeförmågan är mer än de elektrokemiska processerna i hjärnan. Frågan "vem är jag?" förblir drivkraften bakom forskningen och kan inte bara förklaras av utvecklingens mekanismer från det första urslammet till Nobelpristagarnas laboratorier. Blaise Pascal, den franske matematikern, fysikern, filosofen och helgongestalten (1623–1662), som uppfann en av föregångarna till datorn, manar till eftertanke: "Människan är bara ett strå, det svagaste i naturen. Men hon är ett strå som tänker. Hela universum behöver inte beväpna sig för att krossa henne. En fläkt, en vattendroppe räcker för att döda henne. Men när universum har krossat henne är hon ändå långt ädlare än det som dödar henne, därför att hon vet att hon dör, medan universum inte har en aning om sitt övertag. Hela vår värdighet ligger i att vi tänker."

Varje ny människa är en ny skapelse. Psaltaren 139 uttrycker saken så: "Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet … Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda."

Ska vi förstå hemligheten med det mänskliga räcker det inte med naturvetenskap och biologisk ingenjörskonst. Alla mänskliga erfarenheter måste samverka.