Anders Piltz: Tondövheten och religionen

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, ett land där religionen helst inte ska synas. Men det är svårt att hålla på den principen, i den mån som religion är den viktigaste enskilda faktor som skänker mening och tröst. Men hur ska man förstå detta, om fenomenet religion inte får synas? Vi blir tondöva, tafatta och okunniga inför religiösa uttryck.

Den som klagar är inte någon kyrklig företrädare utan krönikören Niklas Orrenius i DN (4 maj), alltså i en tidning som för inte så länge sedan anförde den kulturradikala kampanjen mot religionen, dess fenomen och dess företrädare.

Det heter ofta att religion är en privatsak, som musik-, mat- och klädsmak eller sexuella preferenser. Ja, tron är förvisso det mest personliga en människa kan ägna sig åt. Ingen kan tro åt en annan, och ingen annan, vare sig institutioner eller individer, kan diktera vad jag ska tro (på).

Men kristen tro måste få offentliga uttryck. Jesu lärjungar ska vara jordens salt och ljus och likna en stad på ett berg, alltså ofrånkomligen något offentligt. Läs kapitel 23 i Matteus, ett återskall av de gamla profeternas verop. Den unga kyrkans skärmytslingar med tempelpolisen i Jerusalem och med kejsarmakten i Rom förebådade att kristen tro aldrig kan reduceras till harmlös privatandakt.

Tron på att människan är Guds avbild nödvändiggör kampen för mänsklig värdighet, varhelst den hotas. Mänskliga rättigheter är inga privatsaker.

Formeln att religion är privatsak är i själva verket ett citat ur de tyska socialdemokraternas Erfurt-program 1891 och var från början tänkt som ett recept att neutralisera kyrkorna i politiken, eftersom det skulle vara omöjligt att förbjuda dem. Man tänkte att denna repressiva tolerans så småningom skulle leda till religionens självdöende.

Religionen har på sista tiden visat sin vitalitet (eller virulens, skulle någon säga), så till den grad att DN nästan varje vecka belyser olika aspekter av trons världar. Islams uppträdande på den svenska scenen är inte något som kan hanteras med klädsam tystnad.

I själva verket gäller Groucho Marx ord att sex har kommit för att stanna också religionen. Tron hör med till den mänskliga konstitutionen.

Numera kan man tala offentligt om sex. Det måste också vara tillåtet att öppet diskutera den andra väldiga drivkraften i människors liv, gudstron och dess konsekvenser, privata och offentliga.

Här är okunnigheten ofantlig, vilket lätt skulle kunna konstateras, om Sifo fick göra en kunskapskontroll i svenska folket om religiösa basfakta. Tondövheten, tafattheten och okunnigheten är troligen bedövande.