Annette Haaland: Jag funderar nästan alltid på Gud

Med hjälp av 20 frågor lär Dagen känna troende kulturpersonligheter på ett nytt sätt. I serien På djupet med … möter vi i dag Annette Haaland.

1. Vad går du runt och tänker på just nu?

– Gud. Vem Gud är (tänker nästan alltid på det) och att vi ofta förminskar både Gud och tillvaron när vi försöker ringa in just det.

2. Vilken biblisk person identifierar du dig mest med och varför?

– Jag tror faktiskt profeten Jona. Han fick Guds kallelse att predika och det slutade med att han satt under ett träd och tjurade för att det inte blev som han hade tänkt sig.

3. Vilken är din största skräck?

– På sistone har jag börjat bekymra mig över att bli gammal i en storstad som Stockholm. Tänk att hamna på ett äldreboende där ingen vet vem man är. Jag har nog mer lust att bli gammal på ett litet ställe där alla känner mig.

4. När brukar du en lögn?

– Jag har märkt att jag ljuger ibland när jag råkar känna till något som jag inte borde veta och jag liksom låtsas att jag inte vet om det.

5. Vilken egenskap hos dig själv har du svårast för?

– Jag blir ganska lätt rastlös och då inleder jag olika projekt som det händer att jag ångrar. Jag blir stressad av mig själv.

6. Vilken egenskap har du svårast för hos andra?

– Jag har svårt för auktoritära personer. Jag får genast lust att säga emot dem. Min erfarenhet av sådana personer är inte att de har mer rätt än andra, snarare tvärtom. Så varför skulle jag göra som de säger?

7. Vilken nu levande person beundrar du mest?

– Ylva Eggehorn. Jag känner henne inte men hon skriver sällsamt vackra och berörande dikter, är både kristen och intellektuell och har dessutom sitt porträtt på Villa Manilla, Bonniervillan på Djurgården, där förlagets mest framstående författare får sitt porträtt målat och hängt, något som är lite coolt i min värld.

8. Vilken är din käraste ägodel?

– Jag är väldigt förtjust i vår kökssoffa där man kan sitta och prata, äta, dricka kaffe, tänka djupa tankar om livet eller ta en tupplur. Dessutom har jag målat den i en rolig turkos färg.

9. I vilket land skulle du vilja bo?

– När jag var 16 var jag utbytesstudent i Ecuador. Jag bodde i Quito, en otroligt vacker stad högt uppe i bergen, där kullerstensgator slingrar sig mellan vita stenhus, majestätiska kyrkor och betagande torg, alltihop vid foten av en aktiv vulkan. Där skulle jag gärna bo igen.

10. Vad ångrar du mest?

– Jag skulle önska att jag hade kunnat ta emot livet på ett mer avslappnat sätt, men sådant är inte så lätt att styra över.

11. Vilken talang skulle du helst vilja besitta?

– Jag önskar att jag var riktigt bra på att sjunga. Det är väl kanske inte så originellt att önska, men jag tycker att det är så coolt. Och man kan ju verkligen beröra människor med sång.

12. Vad skulle du säga till ditt 14-åriga jag om du fick chansen?

– ”Ta det lugnt. Du är fin och tillräckligt duktig.”

13. När möter du Gud?

– I stillheten, i gemenskapen, i vimlet, i texter och i andakterna och samtalen på Rastplats Söder i Stockholm.

14. Vad vill du viska i statsministerns öra?

– Sluta underminera folkhögskolorna. De stärker individer att tro på sig själva, ta kontroll över sina egna liv och ta plats i samhället. Empowerment, helt enkelt. Folkhögskolan får människor att blomma, vilket är bland det finaste som finns.

15. Svenska språkets vackraste ord?

– Förunderligt.

16. Vilka är de drömmar du ännu inte förverkligat?

– De finns. Men problemet med dem är att de innebär att jag måste ge upp något som jag också vill ha. Jag drömmer till exempel om att bo på landet med en vildvuxen blommande trädgård, höns och en stor hund, men jag vill också bo i staden.

17. Om du fick flyttas bakåt i tiden för en dag – vilken tid skulle du vilja besöka och varför?

– Vet faktiskt inte om jag skulle vilja flytta bakåt i tiden. Inte så långt bak i alla fall. Tänk om jag inte förstår vad de säger? Luktade det inte väldigt illa förr? Hade de lika gott kaffe? Och det fanns ju inget penicillin. Men okej, för en dag då. I så fall skulle jag vilja vara en kvinnlig äventyrare i början av 1900-talet och flyga i ett sådant där enmotorigt flygplan över Sahara, med en snygg engelsman. Lite som i filmen Den engelske patienten.

18. Vad vill du ska spelas på din begravning?

– Psalmen Bliv kvar hos mig. Den är väldigt, väldigt fin, inte minst raden: ”Och döden mist sin udd när dig jag har.” Sedan vill jag ha en norsk sång som heter Danse mi vise. Den handlar om att livet är både glatt och vemodigt på samma gång.

19. Vilken är din favoritsysselsättning?

– Fundera. Men jag gillar också att skratta.

20. När och var, var du som lyckligast?

– När mina barn föddes. Inget kan mäta sig med den känslan av under och glädje. Men jag var också ganska euforisk när de ringde från Albert Bonniers Förlag och sade att de ville publicera min första bok. Jag var ensam hemma och efter samtalet var jag tvungen att lägga mig på soffan och bara försöka andas lugnt. Sedan ringde jag min man och berättade den svindlande nyheten.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.