”Berättelser om godhet borde få mer utrymme”

Att få en intervju med Backa Teaters konstnärlige ledare Mattias Andersson denna höst är ett smärre konststycke. Vid sidan om sitt chefskap och det stora intresset för Acts of goodness har han satt upp "Flotten, hemmet och sandlådan 2014" på Göteborgs stadsteater. Tiden vill inte räcka till. Men när han är på snabbesök i Stockholm för att diskutera nya teaterprojekt mejlar han att vi kan ses innan tåget går tillbaka till Göteborg.

Mattias Andersson har länge grubblat på hur han ska kunna skildra godhet så att det intresserar och problematiserar ämnet både för unga och vuxna.

– Min målsättning har varit att skildra godhet ur ett religiöst, samhälleligt, känslomässigt och även politiskt perspektiv - men utan pekpinnar, säger han.

Att pjäsen inte skulle handla om människor som har godhet som rättesnöre, till exempel hjälparbetare, bestämde han tidigt. Eftersom det inte ligger någon konflikt i att skildra deras insatser.

– I stället beslöt jag mig för att fokusera på överraskande goda gärningar. Jag vill visa att det finns människor som trots att de utsätts för våld väljer att svara med en god handling.

Ämnet godhet visade sig till Mattias Andersson förvåning och fascination kunna provocera. När Backa Teater gick ut med information om Acts of goodness fick de upprörda och ironiska frågor som ”Har ni blivit frälsta”? ”Ska ni börja missionera? eller ” Vill ni moralisera?”

– Jämförelsevis höjs inte ett ögonbryn när någon vill skildra ondska, maktmissbruk och saker som går sönder och det görs ofta med onödig grymhet, säger Mattias Andersson. Sådana berättelser finns i överflöd.

"Acts of goodness" illustreras av en helgonlik gestalt som ger pengar till en tiggare och en stor gilla-tumme modell facebook . Han säger att godhet kan inge en känsla av skam och skuld. Dessutom passar inte bilden av oegennyttig godhet in i en tid när vi ska putsa på vårt personliga varumärke och sträva efter att höja vår status.

– Varför någon utför en god gärning ifrågasätts och vill en politiker att svenskarna ska öppna famnen för flyktingar misstros dennes motiv. Ingen anses göra något utan att vinna på det. Men så behöver det inte vara. Det som utmärker en god handling är att man inte väntar sig något tillbaka. Tvärtom räknar man inte ens med ett tack.

Mattias Andersson tycker att berättelser om godhet borde få mer utrymme, inte minst i media.

– Självfallet måste det rapporteras om katastrofer, brott och olyckor, på samma sätt som teatern bör skildra sår och mörker. Men man måste också ge människor hopp. Jag vill tro på att det finns godhet, empati och altruism i en allt mer krigshärjad och främlingsfientlig värld.

I teaterkretsar ses det som lite naivt att vilja skildra godhet och det sägs inte finnas någon dramatik i ämnet.

– Det var också en drivkraft för mig. Jag gillar att motbevisa saker, säger han.

En självklarhet för Mattias Andersson var att Acts of goodness skulle baseras på ett verklighetsnära dokumentärt material. På samma vis som han framgångsrikt arbetat i exempelvis "Utopia" och "Mental States of Sweden".

– Denna gång ville jag vidga berättandet till ett Europa som skakas i sina grundvalar ekonomiskt och samhälleligt. Unga killar och tjejer som lever i socialt utsatta miljöer i åtta europeiska länder inklusive Sverige har fått svara på frågan: ”Har du utfört en god handling?”

Deras svar framförs växelvis på ljudband, av skådespelare vid en mikrofon och på textmaskin.

Några våldsamma situationer som oväntat bemöts med en god gärning är kampen i en överfylld flyktingbåt, ett gängbråk och ett rån i tunnelbanan. Enkla varmhjärtade handlingar finns också med som pojken som brer smörgåsar åt barn som tigger. Dessutom har han skrivit några samtalsscener.

Acts of goodness har växt fram i nära samarbete med hans ständiga arbetspartner scenograf Ulla Kassius och den unga ensemblen. Scenbilden för tankarna till en löparbana. Där pågår i starten tre parallella skeenden ackompanjerade av ett starkt oroande fläktljud.

– Ska man fånga en ung publik måste man börja med ett fyrverkeri, sedan kan man lugna ned takten och fördjupa berättandet, säger Mattias Andersson.

På en ledskärm varvas bibelord med andliga ledares, filosofers, andra tänkares och vetenskapsmäns tankar om godhet. Utgångspunkt för pjäsen är ett utdrag ur Matteusevangeliet – Jesu ord i Bergspredikan om att vända andra kinden till.

En enig kritikerkår har lovprisat Acts of goodness. Vårens spelperiod blev snabbt utsåld och på grund av publiktrycket fick föreställningen nypremiär i höst. Den ska gästspela på Dramaten 13 och 14 oktober och delta i internationella teaterfestivaler . Strax efter intervjun reser Backa Teaters team till Bitef i Belgrad.

– Viktigast för mig är att pjäsen kommunicerar med publiken. En sak jag tydligt vill betona är att föreställningen inte handlar om andra människor utan om dig.

Föreställningen visar att godhet kan vara ett hett ämne. Skolklasser diskuterar engagerat vad som egentligen är en god gärning och varför människor väljer att vara goda. Även vuxenpubliken är tydligt berörd. En grupp från svenska kyrkan hade många synpunkter på pjäsens handling och budskap.

Innan Mattias Andersson stiger på tåget talar vi kort om ”Flotten, hemmet och sandlådan 2014”. ”Lyckligt gestaltad teaterhistoria” och ”Oroväckande dubbelexponering om det som då var framtidstro” är några positiva omdömen.

– När Göteborgs stadsteater ville att jag skulle göra något för dem valde jag denna uppsättning, säger han. Min idé var att utgå från reaktionerna Kent Anderssons och Bengt Bratts samhällskritiska gruppteater väckte på en institutionsteater och betrakta minnena genom ett nutida raster. De här pjäserna är legendariska inte bara i Göteborg utan i hela Teatersverige.

Ingegerd Rönnberg